Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Visaretelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISARETELEGRAFER.
657
I visaretelegraferna sker icke, såsom i morsesystemet, telegraferingen genom i olika
kombinationer ordnade korta och långa strömstötar. I stället grundar den sig på
användningen av en genom en elektromagnet åstadkommen steg-jör-stegrörélse. Från
sändareapparaten utsändas serier av tätt efter varandra följande strömimpulser, vilka i
mottagaren påverka en elektromagnetisk stegmekanism, som härigenom stegvis
kring-vrider en visare över en bokstavstavla. An den första serien impulser vrides visaren från
ett bestämt utgångsläge, tills den pekar på en viss bokstav, stannar där för ett ögonblick,
föres av nästa impulsserie till en annan bokstav o. s. v. Telegrammet avläses således,
alltefter som det inkommer, direkt på visarens rörelser och nedskrives för hand.
Fig. 695. Principschema för visaretelegraferna.
Wheatstones första visaretelegrafer. Så som Wheatstone först utförde
visaretelegrafen erfordrades tre ledningstrådar mellan de båda stationerna. I mottagaren var
visaren fäst på steghjulsaxeln i ett urverk, vars dubbelarmade steghake, i stället för av en
pendel, manövrerades av tvenne elektromagneter. Steghaken var nämligen förenad med
ett tvåarmat ankare, vilket vreds åt ena eller andra hållet, då ström genomgick de
olika elektromagnetlindningarna. Dessa voro anslutna till skilda ledningstrådar. Som
sändare tjänstgjorde ett tandat kontakthjul, vilket vid kringvridning inkopplade
strömmen från ett batteri omväxlande till de båda elektromagneterna. För varje
strömslutning fördes steghaken i mottagaren åt ena eller andra hållet och släppte härigenom varje
gång fram steghjulet, och alltså visaren, en tand.
Wheatstone förändrade de följande åren mottagaren, så att den innehöll blott en
elektromagnet, varigenom endast en ledning mellan stationerna blev erforderlig. Han
borttog även urverket och lät själva elektromagneten tjänstgöra som drivkraft för
stegmekanismen, i det att steghjulet
frammatades genom en med
elektro-magnetankaret förbunden steghake.
Principanordningen av en dylik
mottagare visas i fig. .695. Under
inverkan av de över linjen L
kommande strömimpulserna attraherar
och släpper elektromagneten E sitt
ankare A upprepade gånger,
varigenom tandhjulet H av steghaken S
matas fram ett motsvarande antal
tänder. För varje tand rör sig
visaren V från en bokstav till en annan
på bokstavstavlan.
Sändarens kontakthjul är förenat
med en vev, som befinner sig över en liknande bokstavstavla som mottagarens. Vid
telegraf eringens början står denna vev jämte visaren inställda i utgångsläget. Då
veven sedan hastigt kringvrides till en viss bokstav, utsändas ett motsvarande antal
strömimpulser, och visaren framflyttas av dessa till samma bokstav, där den stannar,
så länge som veven hålles stilla. Visaren följer alltså sändarevevens rörelser.
I denna form kom visaretelegrafen till användning i England på 1840- och 50-talen.
Ett flertal uppfinnare såsom Kramer, Bréguet och Siemens, sysslade vid denna tid med
olika konstruktioner. Det var emellertid först sedan Wheatstone, efter exempel av
Siemens, började använda växelström för telegrafimpulserna, som hans telegraf fick
42—220535. Uppfinningarnas bok. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
