1 800-talets kopieringstelegraeer. 685 Fig. 722. Bakewells cylinderapparat. befinner sig på motsvarande ställe på mottagningspapperet som sändningsstiftet på telegrammet, kommer det tydligen att på papperet upprita tätt intill varandra liggande blåa linjer, avbrutna av vita partier, vilka tillsammans avbilda den isolerande skriften. Man erhåller alltså på mottagningspapperet en reproduktion av originaltelegrammet i vitt på mörk botten. Den av Bain först föreslagna telegrafen var ej anordnad på alldeles detta sätt. Han avsåg nämligen ej att med den kopiera en skrift utan använde i stället stora metallbokstäver, vilka voro anordnade på en platta och över vilka flera avsändningsstift släpade bredvid varandra, vart och ett genom en ledning förbundet med ett motsvarande stift i mottagaren. Hela bokstavsraden överfors härigenom på en gång av stiften. Senare övergick Bain till endast ett stift, vilket uppbars av en pendel, som svängde fram och tillbaka över plattan, vilken samtidigt förflyttades vinkelrätt mot svängningsplanet. I Bakewells apparat är telegrammet skrivet med isolerande bläck på ett stanniolblad, vilket är upplindat på en roterande cylinder. Mottagningspapperet är även anbragt på en liknande cylinder. Fig. 722 visar Bakewells anordning. Cylindern C drives av ett urverk U med jämn hastighet. På cylinderytan släpar kontaktstiftet r, fäst på en arm q, vilken är gängad på en skruvspindel. För varje varv av cylindern förskjutes armen av spindeln ett litet stycke i axialled, och kontaktstiftet kommer följaktligen vid cylinderns rotation att beskriva en skruvlinje med liten stigning på cylinderytan. Kontaktstiftet kommer alltså att successivt överfara hela ytan, på samma sätt som stiftet i en fonograf rör sig över vaxrullen. Denna metod för bildytans överfarande innebär naturligtvis ur praktisk synpunkt avsevärda fördelar framför den av Bain föreslagna, då ju kontaktstiftet i detta fall rör sig med en jämn, kontinuerlig rörelse, i stället för att efter varje rad behöva tillbaka-flyttas till utgångspunkten. Den har också blivit den inom bildöverföringen allmänt använda metoden för bildytans uppdelning. Förutsättningen, för att man på mottagarens papper skall erhålla en exakt reproduktion av originalet, är ju, som förut nämnts, att de båda kontaktstiften röra sig fullständigt likformigt, så att de i varje ögonblick intaga samma lägen på cylindrarna. De måste med andra ord röra sig synkront med varandra. En av bildöverföringens största svårigheter ligger just i att med enkla medel åstadkomma denna synkronism mellan sändare och mottagare. Bakewell löste problemet på det sättet, att han inreglerade de båda urverken, så att cylindrarna roterade med så lika hastighet som möjligt. På sändarebladet var vid sidan om skriften uppdragen en rät korrektionslinje, ävenledes med isolerande bläck, parallell med cylinderaxeln, d. v. s. vinkelrätt mot stiftets rörelse. Vid full synkronism erhölls också på mottagningspapperet en rät linje. Visade det sig under mottagningens gång, att denna linje började avvika åt ena eller andra hållet, vilket ju innebar, att mottagningscylindern roterade för fort eller för långsamt, korrigerades för hand, därigenom att urverkets hastighet minskades eller ökades något. Till följd, a v denna manuella reglering kunde appara