Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Hörtelefonen - Olika slag av hörtelefoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
TELEFONI.
Fig. 762. Schematisk bild av
dubbelverkande hörtelefon.
membranet med benens ändytor tätt under detsamma. På det centrala benet sitter
spolen.
Vid centralbatterisystem, där en konstant likström kan genomgå telefonens
lind-ning, brukar man stundom för att nedbringa telefonens vikt, såsom t. ex. vid
telefonisttelefonerna, ej anordna någon permanent magnet, utan låta likströmmen alstra det
konstanta fältet. Magnetsystemet består alltså endast av en mjuk järnkärna, på vilken
elektromagnetrullen befinner sig. För att sluta fältet är rullen ofta omgiven av ett
cylindriskt, uppslitsat järnhölje. Då likströmmen genomgår lindningen,erliålles ett konstant
magnetfält, i vilket talströmmarna åstadkomma variationer.
De hittills beskrivna hörtelefonerna äro enkelverkande, d. v. s. ankaret (membranet)
påverkas endast från ena sidan. Genom att göra magnetsystemet dubbelverkande
er-hålles en balanserad anordning, varigenom talet återges
med mindre förvrängning. En dylik anordning tager
emellertid betydligt större utrymme och har därför endast
kommit till användning för högtalare. Fig. 762 visar
schematiskt den förmodligen bästa av dessa konstruktioner,
vilken användes i Western Electrics högtalare. Den
permanenta magneten har U-formade polskor, mellan vilka befinner
sig ett kring mittpunkten vridbart ankare a, omgivet av
magnetiseringsspolen s. Ankaret är genom en lätt stång förenat med membranets m
mittpunkt. Då ström genomgår lindningen i ena riktningen, magnetiseras ankaret med
en nordpol i ena änden och en sydpol i den andra, med påföljd att det vrider sig åt
ena hållet. Vid ström i andra riktningen, polariseras ankaret omvänt och vrider sig
följaktligen åt andra hållet. Ankarets rörelser överföras genom stången till membranet,
som är utfört av ett lätt material och korrugerat för nedbringande av
resonansfrekvensen.
Elektrodynamiska hörtelefoner. Vid de elektrodynamiska telefonerna är
talströms-lindningen ej anbragt på den permanenta magneten utan direkt på membranet, som ej
är av järn, utan av ett oledande, lätt material, ex. glimmer. Denna lindning befinner
sig i magnetens luftgap, och då ström genomgår densamma, förflyttas den på grund av
den ömsesidiga verkan mellan det konstanta och det av spolen inducerade fältet så,
att den skär kraftlinjerna i det konstanta fältet. Förflyttningen sker åt motsatt håll
för de båda strömriktningarna. Då talströmmar genomgå lindningen, kommer därför
membranet i vibrationer i takt med dessa.
Det första förslaget till en dylik hörtelefon framlades redan 1877.
En modern form av elektrodynamisk telefon är den av Siemens och Halske
konstruerade s. k. bandhögtalaren, i vilken den rörliga lindningen utgöres av ett i luftgapet
insatt veckat aluminiumband, som självt bildar membran.
I de elektrodynamiska telefonerna utgöres magneten oftast ej av en stålmagnet,
utan av en av likström magnetiserad elektromagnet, varigenom kraftigare fält
erhåll es.
Elektrostatiska hörtelefoner. Dessa telefoner grunda sig på den elektrostatiska
attraktionen mellan tvenne olika laddade ledande belägg, åtskilda av ett
di-elektrikum.
W. Thomson i England fann år 1863 vid experiment med luftkondensatorer, att
ljud kunde avgivas från dem, om relativt höga spänningar påtrycktes beläggen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
