Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Hörtelefonen - Olika slag av hörtelefoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SLAG AV HÖRTELEFONER.
719
Fig. 763. Dolbears
elektrostatiska
hörtelefon.
Varley och Edison funno senare, att löst hoppressade kondensatorer av stanniol och
papper klart kunde återge musik.
Dolbear i Amerika konstruerade år 1877 den första elektrostatiska hörtelefonen.
En dylik består av tvenne metallbleck, infästa mycket nära intill varandra i ett
isolerande hölje, fig. 763. Det ena blecket är fast, det andra är tunt och
elastiskt och utgör membran. De äro inkopplade i ledningskretsen
såsom en kondensator. Då de vid avsändningsapparaten alstrade
växelströmmarna inkomma på telefonen, laddas de båda blecken
med elektricitet av olika polaritet, och genom den elektrostatiska
attraktionen attraheras de en gång för varje halvperiod.
Membranet kommer alltså att vibrera med talströmmarnas dubbla frekvens
och återge dem en oktav för högt.
Elektrostatiska hörtelefoner eller kondensatortelefoner hava
sedan denna tid konstruerats av ett flertal uppfinnare, men till följd av
att de återge ljudet med ringa styrka och i oriktig tonhöjd, hava
de ej fått någon egentlig praktisk användning. Genom polarisering
från ett hjälpbatteri kan dock den senare olägenheten
avhjälpas.
R a h b e c k och Johnsens telefon. År 1919 påvisade de båda danska
ingenjörerna Rahbeck och Johnsen, att den elektrostatiska attraktionen mellan en
ledare och en halvledare kan bliva mycket stor på grund av de stora spänningar, som
kunna påtryckas vid mycket litet luftgap mellan
dem. Den principiella anordningen av en
hörtelefon, konstruerad i enlighet härmed, visas i fig. 764.
En väl polerad cylinder r av en halvledare, ex.
agat, hålles i långsam rotation av en motor eller
ett urverk. Mot densamma anligger ett
metalllo and b, i ena änden fäst vid membranet m och
spänt med fjädern f. Ett batteri B är över
se-kundärlindningen i en transformator T inkopplad
mellan metallbandet och cylinderns metallaxel.
Genom batterispänningen uppstår en attraktion
mellan cylindern och bandet, varigenom bandet
genom friktionen vill medfölja i rotationen. Då
talströmmar från en avsändare inkomma över
transformatorn. T, överlagra sig dessa på likströmmen, varigenom friktionen kommer
att variera, och membranet sättes i vibrationer. Denna anordning är mycket känslig,
men har endast funnit användning för högtalare.
Fig. 764. Principen för Rahbeck-Johnsens
telefon.
Termiska och andra hörtelefoner. Vid de termiska telefonerna använder man sig
av strömmens värmeverkan, då den genomgår en ledare. Vid de av Preece m. fl.
konstruerade telefonerna genomgå talströmmarna en ytterst fin platinatråd, vilken har
så liten värmekapacitet, att dess temperatur följer strömvariationerna. Dess
längdförändring blir då även proportionell med dessa. Den ena änden av tråden är fäst i
mittpunkten av ett membran, den andra är fast. Membranet kommer då av
talströmmarna att sättas i vibrationer. De termiska telefonerna hava fått mycket ringa
användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
