Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Telefonapparaten och dess delar - Telefonapparatens signalanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONAPPARATENS SIGNALANORDNINGAR.
731
ström av motsatt riktning genomgår lindningarna, kommer det däremot att attraheras
till den andra elektromagneten. Genomflytas därför lindningarna av en växelström,
kommer ankaret att ömsevis attraheras till de båda elektromagneterna och således att.
sättas i en vibrerande rörelse, varvid kläppen omväxlande slår mot den ena eller andra
klangen. Vibrationsfrekvensen blir lika med växelströmmens periodtal.
Ofta är den polariserade klockan, såsom Watsons ovan avbildade konstruktion,
utförd med endast en permanent magnet, vars fält delar sig genom de båda
elektromagneterna.
I L. M. Ericssons bordapparater av äldre typ utgör det rörliga ankaret självt den
permanenta magneten. Det är insatt mellan de båda elektromagneterna och vibrerar
mellan dessas polstycken.
Signalinduktorn. Denna utgöres av en tvåpolig växelströmsgenerator av enklaste
slag (ursprungligen konstruerad av Siemens). I fig. 784 är en modern utföringsform
avbildad. Fyra permanenta stålmagneter äro
anordnade med liknämniga poler bredvid varandra och
förbundna med varandra genom tvenne på insidan
cylindriskt ursvarvade polstycken. I det sålunda
bildade cylindriska rummet är insatt ett ankare,
vilket är försett med två längsgående, diagonalt mot
varandra belägna rännor. I dessa är en enkel
tråd-lindning upplindad i många varv. Genom
kring-vridning av veven bringas ankaret under
förmedling av kugghjulsväxeln i hastig rotation. Då det
vrider sig i det kraftiga fältet från de permanenta
magneterna, induceras i dess lindning en växelström,
på grund av att fältet för varje varv genomgår lindningen först från den ena och
därefter från den andra sidan. Lindningens ena ände är förenad med ankaret och genom
lagren med stommen, den andra änden är förenad med en isolerad axeltapp, mot vilken
en kontaktfjäder anligger.
För att signalinduktorn med sitt höga motstånd endast skall vara inkopplad under
själva signalgivningen, är ankaret försett med en centrifugalkontakt, vilken vid
kring-vridning inkopplar ankarlindningen till kontaktfjädern. Vid äldre telefonapparater,
där signalinduktorn är kopplad i serie med ringklockan, är lindningen kortsluten genom
centrifugalkontakten, då ankaret befinner sig i vila.
Fig. 784. Signalinduktor.
Klykan. Vid de äldsta telefonapparaterna skedde omkoppling mellan tal- och
signalanordningen för hand genom en trelägesomkastare, vilken till ledningen kopplade
hörtelefon och mikrofon för tal, signalinduktorn för utgående signal och ringklockan för
ankommande signal (se Watsons apparat fig. 781). Emellertid glömde man lätt vid dessa
apparater att efter slutat samtal lägga om omkastaren till det sistnämnda läget, varför
ringklockan ej ringde för en ankommande signal.
Man övergick därför snart till att göra denna omkoppling automatisk. Det sker
numera genom telefonapparatens klyka, d. v. s. den hävstång, som uppbär hörtelefonen eller
mikrotelefonen, då samtal ej pågår. Denna är fjäderpåverkad och kombinerad med en
strömbrytaranordning, så att då klykan är nedtryckt, d. v. s. telefonen pålagd, är
ringklockan inkopplad till ledningen, men då klykan är upplyftad, d. v. s. samtal skall äga
rum, är talanordningen inkopplad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
