Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Automattelefoni - Den automatiska kopplingens teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTOMATTELEFONI. KOPPLINGENS TEORI.
763
Den AUTOMATISKA KOPPLINGENS TEORI.
I ett automatiskt telefonsystem skall liksom i ett manuellt system den anropande
abonnenten hopkopplas på telefonstationen med den anropade abonnenten. Men under
det att i det manuella systemet detta sker genom en telefonist, skall det i det
automatiska systemet utföras av en mekanisk apparat, utan medverkan av mänsklig hjälp.
Denna mekaniska apparat måste utföra samma funktioner som telefonisten och måste
göra det automatiskt.
Vad gör då en telefonist vid hopkoppling av ett samtal? Då ett anrop inkommer
på en enligt CB-systemet anordnad station, markeras det för telefonisten genom att
abonnentens anropslampa tändes. Telefonisten inför då svarsproppen till ett ledigt
snörpar i abonnentens anropsjack, fäller sin expeditionsomkastare i talläge och tar reda
på det önskade numret. Därefter inför hon, efter att först ha lystrat, om den
anropade abonnenten är ledig, snörparets ringpropp i dennes multipeljack. Hon fäller för
ett ögonblick expeditionsomkastaren i ringläge, varvid abonnenten .uppringes. Efter
slutat samtal, vilket markeras genom att slutsignallamporna tändas, bryter telefonisten
samtalsförbindelsen genom att nedtaga snörpropparna.
Alla dessa funktioner och även flera måste den mekaniska kopplingsapparaten vid
automatväxeln utföra. Den skall således:
1) då en abonnent lyfter sin mikro telefon, uppsöka denna abonnentledning och
därefter markera den upptagen för andra anrop,
2) under den anropande abonnentens kontroll utvälja den önskade
abonnentledningen bland alla de till växeln anslutna ledningarna,
3) avgöra om denna ledning är ledig eller upptagen, i förra fallet ringa upp och
markera den upptagen för andra anrop, i senare fallet avgiva upptagetton till den
anropande abonnenten,
4) efter slutat samtal koppla ned.
Det kan synas omöjligt att åstadkomma alla dessa manipulationer med en enda
apparat. Så snart det blir fråga om större anläggningar, blir det också ett flertal apparater,
som deltaga i kopplingsförloppet. Dessa apparater kallas väljare, men förutom dessa
fordras även andra speciella mekanismer.
Fig. 827. Telefonapparat för
automatsystem.
Abouneutapparateu. Det är tydligt, att abonnenten måste vara försedd med en
sådan anordning, att han kan åstadkomma, att väljarna röra sig på stationen, och detta
på sätt han önskar. Denna anordning är den s. k. jingerskivan, som finnes monterad på
varje abonnentapparat, vilken för övrigt är en vanlig
CB-appa-rat, fig. 827. Genom fingerskivan utsänder abonnenten
strömimpulser till stationen, vilka åstadkomma väljarnas
inställning. Dessa impulser svara mot siffrorna i det önskade numret.
Fingerskivan, fig. 828, består av en dosa, framför
vilken befinner sig en rörlig skiva, försedd med tio stycken
hål. Vid vart och ett av skivans hål är en av siffrorna 0—9
markerad. Förenad med hålskivan finnes i dosan ett tandhjul,
vilket påverkar en fjäderkontakt.
Då abonnenten vill göra ett anrop, avlyfter han
mikrotelefonen från klykan, varigenom en strömkrets slutes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
