Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Gnisttelegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
RADIOTEKNIK.
Slaby. Den tyske fysikern Slaby, som hade varit i tillfälle att studera Marconis
anordningar, experimenterade 1899 med den avsändare- och mottagarekoppling, som visas i fig.
890 och 891. Principen för avsändarens anordning är här, att
oscillatorn ej är direkt placerad i antennen, utan i en särskild svängkrets,
som är kopplad till antennen. Härigenom minskas
antennmotståndet, och en renare utstrålad våglängd erhålles. Slaby ersatte även
Marconis batteri och induktor med en växelströmkälla med
transformator (ej angivna på figuren). Härigenom erhölls en jämnare
energitillförsel till gniststräckan. Slabys mottagare erhöll även
förbättringar, som voro analoga med avsändarens förbättringar.
Fig. 890. Slabys
avsändare.
Fig. 891. Slabys mottagare.
Avstämningsproblemet. Om, såsom framgår av fig. 892, två
svängkretsar kopplas till varandra, överföres den energi, som
svänger i den ena kretsen, till den andra kretsen, och detta
överförande bliver fullständigare ju noggrannare kretsarna äro
avstämda för samma våglängd, d. v. s. ju bättre i takt med
varandra de båda kretsarna kunna svänga. Om vi antaga, att
på ett eller annat sätt den vänstra av de båda kretsarna
hålles i svängning, och vi samtidigt variera den andra kretsens svängningstal (genom
att exempelvis variera kapaciteten hos dess kondensator) samt mäta strömstyrkan i
denna senare krets, finna vi, att denna
strömstyrka är låg, så länge kretsarnas svängningstal
äro avsevärt olika. Ju noggrannare de båda
kretsarna avstämmas för samma svängningstal,
d. v. s. avstämmas i resonans med varandra,
desto mera effekt överföres från den vänstra
kretsen till den högra, vilket giver sig till känna
som en ökning i den i sistnämnda krets
uppmätta strömstyrkan. Då kretsarna äro i
fullständig resonans, är den överförda effekten
störst. Detta förhållande illustreras av fig. 893.
Kurvans bredd är beroende på motståndet i de
båda kretsarna, så att vid ökat motstånd i kret-
sarna erhålles en »trubbigare» kurva, under det att ju mindre motståndet är, desto större
noggrannhet erfordras det i avstämningen mellan kretsarna för att erhålla god
effekt-överföring. Ju närmare de båda i fig. 892 angivna spolarna föras varandra (d. v. s. ju
fastare kopplingen är mellan kretsarna), desto större
blir den överförda effekten, men samtidigt förlorar
man något i resonansskärpa, varjämte
våglängdsför-hållandena något kompliceras (se nedan). Av det här
anförda framgår, att Slabys koppling gav upphov till
förbättrad sélektivitet (skarpare våglängdsinställning)
än Marconis första koppling.
Vid utförandet av sina försök assisterades Slaby av greve Arco; på grund härav
kom det här tidigare angivna systemet att bära namnet Slaby-Arcos system. Man kan
tvista om i vad mån Slaby-Arcos system innebär användandet av en helt sluten
svängkrets. Vare härmed hur som helst; användandet av en biledning, som möjliggjort att
Fig. 892. Kopplade kretsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
