Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Gnisttelegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
RADIOTEKNIK.
Fig. 897. Generator med synkron
gniststräcka (Marconi).
tidigare påvisat, att det i gnistkretsen verkställda avbrottet bör äga rum vid ett visst,
skarpt definierat ögonblick. För att i möjligaste grad åvägabringa detta kopplas vid
Marconis nyare avsändare det roterande gnisthjulet på samma axel som generatorn
(synkron gniststräcka). Därmed är redogörelsen för
en Marconiavsändare, sådan den nu för tiden gestaltar
sig i vad rör gnisttelegrafi, slutförd. En fotografi av
generator med synkron gniststräcka finnes på fig. 897.
Gnistmottagarnas utveckling kan icke här givas
en så ingående behandling som avsändarnas. Deras
allmänna anordning kommer att behandlas i ett
senare sammanhang. Beträffande Marconis mottagare
bör här blott framhållas, att de voro kopplade
till antennen på så sätt som framgår av fig. 896.
Härigenom blev mottagaren automatiskt inkopplad så
snart tangenten icke var nedtryckt; gnistgapets i
antennen ringa bredd (tjocklek) erbjuder endast ett
obetydligt motstånd för vid avsändning
förekom
mande strömstyrkor, under det att vid mottagning den i antennen förefintliga
spänningen icke är tillräcklig för att slå över sagda gap.
Fig. 898. Telefunkensystemets gnistsändare.
Telefunkens gnistapparater. Redogörelsen för den tyska radioteknikens utveckling
avslutades med omnämnande av Telefunkenbolagets bildande. Även i fråga om detta
bolags apparater måste vi inskränka oss till att granska Telefunkens sista gnista vsändare,
de s. k. tonstationerna (»töhnende Löschfunken»). Under det att Marconi genom
användandet av en mekanisk avbrytningsanordning
(roterande gniststräcka) avsåg att undvika
de med kopplingsvågornas uppstående
förknippade olägenheterna, använde sig
konstruktörerna av Telefunken-systemet
av en elektrisk anordning för samma
ändamål. Uppfinnare av denna anordning
är professor Wien. Hans resonemang är
i korthet följande. Om det luftskikt,
genom vilket en gnista skall slå, kraftigt
av-kyles, förminskas härigenom luftskiktets
ledande förmåga. Om i fig. 898
gnistkretsen G—C—L är säte för svängningar,
och sagda krets är kopplad till antennen,
så kommer under en period av svängningar dessas effekt att, på sätt visas i fig. 894,
överföras till antennen. Härunder sjunker strömstyrkan i gnistkretsen till noll, under
det att strömstyrkan i antennen växer till ett maximivärde. Avkyles nu luften i
gnist-sträckan G, kommer den svaga ström, som vid slutet av den nyss skildrade perioden
är rådande i gnistkretsen, icke att kunna bibehålla gniststräckan så varm, att luftskiktet
i densamma bliver ledande; gniststräckan upphör att vara ledande, och gnistkretsen
av-brytes. Då kan ingen effekt »pendla» tillbaka från antennen.
Wiens mål blev att konstruera en lämplig gniststräcka. Han löste problemet under
samarbete med den svenske ingenjören Rendahl så, att gnistan icke fick hoppa över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
