Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Kontinuerliga svängningar - Avsändare för telegrafi med kontinuerliga svängningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
RADIOTEKNIK.
Vid vissa rör användas även kemiska medel för att binda i röret kvarvarande
gasrester. Ett sådant medel är magnesium, av vilken metall före upphettningen en liten
platta fästes vid anoden. Då denna senare råkar i glödning förgasas magnesiumplattan;
härvid bindas gasrester i röret, och vid rörets avsvalnande kommer magnesiummetallen
till synes såsom en tunn metallspegel på rörkroppen.
Den förberedande undersökningen av rören — en åtgärd, som stundom
sammanfaller med den slutgiltiga provningen av desamma — har till mål att konstatera, att
röret under pumpningen och den samtidiga uppvärmningen icke undergått några
formförändringar. Socklingen innebär, som namnet angiver, att röret förses med sockel,
d. v. s. med en för inkoppling lämplig anordning. I sockeln förenas ledningarna till
glödtråd, galler och anod med kontaktstift, motsvarande kontaktjackarna i hållarna. För
att förhindra felaktig inkoppling placeras stundom dessa kontaktstift oregelbundet,
»fransk fattning», eller också förses själva hållaren med en styrklack, som skall löpa i
ett motsvarande spår i en hylsa på hållaren, under det att kontaktstiften placeras i hörnen
av en tänkt kvadrat på sockeln, (»amerikansk» eller »Telefunken»-fattning). En del
engelska mottagarrör förses ej med särskild sockel, utan vid genomföringarna i glaset
anbringas kontaktknappar, vilka äro avsedda att ligga an mot kontaktfjädrar i mottagarens
rörhållare. För mottagning av mycket korta våglängder är det synnerligen viktigt, att
de olika ledningarna i ett mottagarerör bilda en så liten kapacitet med varandra som
möjligt. Detta kan tillgodoses genom att man gör ledningarna i glaset och i sockeln
korta och drager dem på största möjliga avstånd från varandra.
Vid större avsändarerör brukar man, om sockel användes, endast låta glödtråd
och galler hava sina förbindelseledningar dragna genom sockeln; anoden är då ansluten
till en kontaktanordning i den motsatta ändan av röret. Detta är bl. a. motiverat av
de höga anodspänningar, som förekomma vid detta slag av rör. De större
avsändarerör, som användas av Marconibolaget, bruka ej ens förses med sockel, ledningarna till
elektroderna äro endast dragna genom glaset och isolerade från varandra.
De undersökningar, som av firmorna göras å rören, avse dels att utröna, att rörens
elektriska egenskaper äro normala, och dels att rören äro tillräckligt evakuerade. Det
sistnämnda undersökes elektriskt, varvid undersökningsmetoderna i regel basera sig
på, att om rören ej äro tillräckligt evakuerade, komma genom röret gående elektroner
att kollidera med kvarvarande gasatomer, och dessa kollisioner giva upphov till en s. k.
jonisationsström, ’som kan mätas mer eller mindre direkt, och vilkens styrka avtager,
ju högre vakuumgraden är.
Rören märkas slutligen med, förutom typbenämning och nummer, för röret avsedd
glödspänning och glödström samt stundom även med den anodspänning, fpr vilken
rören äro avsedda att arbeta. Därjämte brukar man numera angiva sådana grafiska
framställningar angående de olika rörtypernas egenskaper (rörkarakteristiker), varpå figur 910
utgör ett exempel.
Avsändare för telegrafi med kontinuerliga svängningar.
I ett tidigare kapitel är en redogörelse lämnad för de apparater, som användas vid
telegrafi med dämpade svängningar. Även principerna för de kontinuerliga
svängningarna äro behandlade, varvid vi något gått in på en del tekniska frågor beträffande de
apparater, som användas vid alstrande och mottagande av kontinuerliga svängningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
