Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Eruptiva bergarter - Eruptivbergarternas förekomstsätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERUPTIVBERGARTERNAS FÖREKOMSTSÄTT.
3
ännu skäligen begränsad. Tydligt är emellertid, att den smältflytande massan (för
vilken man plägar använda den från grekiskan hämtade benämningen magma), ofta
kan upptränga genom den fasta jordskorpan och nå upp till dess yta, där den
utgjuter sig i form av lavaströmmar. Om förhållandena på större djup uti jordskorpan
erhålla vi kännedom genom studiet av slocknade vulkaners »rötter», som blottlagts
genom erosionen. Vulkaner äro oftast anlagda på djupgående spricklinjer i
jordskorpan. I somliga fall når sprickan alldeles upp i jordytan. I synnerhet vid sådana slag
av lava, som äro mera trögflytande, är det dock regel att utbrotten äga rum från mera
lokaliserade utbrottsställen, där de vulkaniska produkterna uppbygga kägelberg
(vulkaner) kring utbrottsöppningen (kratern). Särskilt om lavan utgjutes från en lång spricka
är det ej ovanligt att utbrottet försiggår jämförelsevis lugnt. I andra fall åter kan det
Fig. 1. Intrusioner av granit (ljus) uti en äldre gabbrodiabas (mörk), Loftahammar, Småland.
Efter Gavelin, Sveriges Geol. Undersökn.
inträffa, att de i magman lösta lättflyktiga beståndsdelarna, när magman nått
jordytans grannskap, på grund av det låga yttre trycket avskiljas såsom gaser och genom
sitt eget tryck explosionsartat genombryta hindren. På detta sätt uppkomma de
våldsamma, ofta förhärjande explosioner, som utmärka så många vulkanutbrott. Magman
(lavan) följer sedan den sålunda öppnade vägen. Stora kvantiteter av smältflytande
lava såväl som spillror av äldre bergarter pläga också ryckas med vid gasexplosionerna
och bilda de s. k. lösa utbrottsprodukterna (»bomber» och »aska»). Eruptiva
bergarts-kroppar, som bildats därigenom att magma utfyllt sprickor uti den äldre berggrunden,
kallas gångar.
Vid de på större djup försiggående magmarörelserna synes magman i viss mån
förhålla sig passiv; dess rörelser sammanhänga med spänningar i jordskorpan, som också
taga sig uttryck uti veckningar och sprickbildningar.1 Där erosionen blottat mycket
djupa snitt, finner man att stora, ofta mycket oregelbundna ytor i berggrunden
upptagas av eruptiva bergarter. Dylika massor synas i många fall, i den mån de äro blottade
1 Dessa spänningar torde i sin tur möjligen bestämmas av än djupare liggande magmarörelser,
som dock tillhöra en zon vilken ingenstädes blivit åtkomlig i jordytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
