Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - De tekniskt användbara mineralen och bergarterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKT ANVÄNDBARA MINERAL OCH BERGARTER.
21
gar, men svavelföreningen, cinnober, är det enda kvicksilvermineral, som har teknisk
betydelse. Nickel förekommer framförallt som en svavelförening, pentlandit. Denna
träffas dock sällan i rent tillstånd utan i en intim blandning med magnetkis, en
svavelförening av järn. Nickelhalten uti dylik »nickelhaltig magnetkis» kan uppgå till 3 å 4 %.
Vidare förekommer nickel i form av ett vattenhaltigt silikat, garnierit, som under vissa
förhållanden bildas vid vittring av bergarter, vilkas ursprungliga mineral hålla en ringa
nickelhalt. övriga nickelmineral äro för närvarande av föga vikt. Kobolt utvinnes
företrädesvis ur speiskobolt, en arsenikförening med 23 % kobolt, och koboltglans, en
svavel- och arsenikförening med 35 % kobolt. Vismut uppträder huvudsakligen såsom
svavelföreningen vismutglans (81 % vismut), och antimon såsom motsvarande förening,
antimonglans eller spetsglans (72 % antimon), men ingår även i andra malmmineral,
som brytas för sin halt av koppar eller silver. Arsenik förekommer vanligast såsom
arsenikkis, vilken är en arsenik- och svavelförening av järn, med 46 % arsenik.
Dessutom ingår arsenik i åtskilliga andra malmmineral.
Molybden brytes huvudsakligen såsom svavelförening, molybdenglans (59 %
mo-lybden). Volframs malmmineral äro järn- och manganföreningen volframit samt
kalkföreningen scheelit, med resp. 59 och 64 % volfram. Vanadin förekommer i åtskilliga
former, bl. a. i ringa mängd i vissa järnmalmer. Den rikaste vanadinmalmen är patronit,
en hittills endast i Peru träffad svavelförening. Krom, som i likhet med de tre närmast
förut nämnda metallerna huvudsakligen användes som legeringsmetall uti specialstål,
förekommer i naturen som krom järn eller kromit, i förening med järn och syre.
Kromjärnet har en något växlande sammansättning, med 40 å 60 % krom.
De viktigaste av manganens mineral äro oxider (syreföreningar) och hydrat (d. v. s.
föreningar med kemiskt bundet vatten). Hit höra hausmannit (manganoxidoxidul med
72 % mangan), braunit (oxid med något kiselsyra, 69 % mangan), brunsten eller
pyro-lusit (superoxid med 63 % mangan), m. fl. Vidare märkas karbonatet, manganspaten
(med 48 % mangan), samt flera silikat, av vilka det viktigaste är den röda rodoniten
(42 % mangan), vilken dock i regel icke brytes såsom malm men stundom användes till
prydnadsföremål.
Järnets malmmineral äro mångahanda. De i vårt land viktigaste äro magnetit
(järnoxidoxidul med 72.4 % järn) och järnglans (järnoxid med 70 % järn). En av
magnetit bestående malm kallas svartmalm, en järnglansmalm däremot blodsten på grund
av den röda färgen på det pulver, som uppstår om järnglansen repas eller krossas (»rött
streck» hos mineralet). Magnetiten intager på grund av sina magnetiska egenskaper en
särställning. Dels kunna malmer av denna art lätt påvisas med därför avsedda
magnetiska instrument, dels kunna fattiga malmer med framgång underkastas magnetisk
anrikning. I de flesta andra länder är magnetiten mindre viktig. Största delen av där
bruten järnmalm tillhör en mineralserie, som består av mer eller mindre hydrerad, d. v. s.
med kemiskt bundet vatten försedd, järnoxid. Denna serie sträcker sig från vattenfri,
men i motsats till den kristallina järnglansen mestadels till synes jordig järnoxid, kallad
hematit, genom röda, bruna och gula, mer eller mindre vattenhaltiga föreninaar fram
till limonit eller järnockra, ett mineral med 60 % järn. Till limoniten höra även våra
sjö- och myrmalmer. Också karbonatet, kallat järnspat eller siderit, som i rent tillstånd
håller 48 % järn, är ett på många håll viktigt malmmineral. Slutligen ingå även
vattenhaltiga silikat av järn uti vissa i utlandet viktiga malmtyper.
Till järnmineralen ansluta sig nära några av de viktigaste titanmalmerna.
Titan-järn är en med järnglansen analog förening av titan, järn och syre. Den förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
