Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Grunddragen av Sveriges geologiska byggnad - Lösa avlagringar - Fyndigheter av nyttiga mineral och bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES GEOLOGISKA BYGGNAD. LÖSA AVLAGRINGAR.
45
Lösa avlagringar.
Den kvartära nedisningens första effekt var ett fullständigt bortförande av alla
vittringsprodukter från äldre tider samt berggrundens avslipande, varvid betydande
stenkvantiteter fråntogos densamma, dels genom att större block lösbrötos
(»plockning»), dels ‘genom direkt avnötning. När landisen sedan avsmälte, k var lämnade den
sin last av grus och block (morän), vilken nu täcker största delen av vårt land.
Moräntäckets djup är mycket växlande och kan uppgå till flera tiotal meter, men är i regel
vida mindre. Det av smältvattenälvar bearbetade och omlagrade gruset bildar
rull-stensavlagringarna. Rullstensåsarna uppstodo därigenom, att älvarna vid sitt
utmynnande vid isranden avlastade stora gruskvantiteter, som de kunnat föra med sig blott
så länge de under starkt övertryck framgingo under isen. Allteftersom isen avsmälte,
flyttades älvmynningen tillbaka år för år; på så sätt uppkommo de någorlunda
sammanhängande åsbildningarna.
Vid tiden för landisens avsmältande låg Sverige lägre än nu, så att stora numera
torrlagda delar täcktes av djupt havsvatten. Den landhöjning, som följde efter isens
avsmältande, och som ännu i någon mån pågår, har varit högst i mellersta Norrlands
kusttrakter, där strandklapperbildningar nu träffas på ända till över 280 meters höjd
över havet. På grund av stora olikformigheter i landhöjningen når gränsen för det
område, som havet betäckt uti kvartär tid, olika höjd uti olika delar av vårt land. Denna
gränslinje, den s. k. marina gränsen, bildar en mycket viktig kulturgeografisk gräns.
Under densamma utbreda sig nämligen vidsträckta lättodlade lermarker, medan över
denna gräns jordmånen mestadels är morängrus eller sand. Lerorna i fråga äro avsatta
ur det hav, som vid istidens slut täckte landet under den marina gränsen, och de
representera de finaste slamprodukter, som medfördes av smältvattnet från inlandsisen.
Därigenom att tillförseln var beroende av årstidsväxlingarna erhöll leran en varvighet,
som gjort det möjligt att genom systematiska lerundersökningar konstatera israndens
läge år för år och sålunda mäta avsmältningens gång. Den varviga ishavsleran har
sedan i stor utsträckning omlagrats och lämnat material till yngre lersediment.
Av kvartär ålder äro slutligen även våra torvbildningar, som naturligtvis ej kunde
börja bildas förrän efter landisens avsmältning.
Fynd,igheter av nyttiga mineral och bergarter.
Av de olika metallerna är järnet den enda, vars malmer förekomma i vårt land uti
mängder vida utöver vad landets egna behov kräva. Av några andra metaller, såsom
koppar, zink och bly, förekommer så pass mycket, att det inhemska behovet kan helt eller
delvis täckas. Den nuvarande situationen giver emellertid en felaktig bild av vårt lands
ursprungliga mineralrikedom, i det att bristen delvis beror därpå, att våra fyndigheter
länge varit under arbete och därför nu äro till stor del utbrutna. På byggnads- och
prydnadssten finnes god tillgång, och en betydande export av bl. a. gatsten har ägt rum.
Bland de mineralråämnen, som användas i de kemiska industrierna och för jämförliga
ändamål, är kalksten för handen uti fullt tillräckliga mängder, dels i den kambrosiluriska
serien och dels uti urberget, men dess geografiska fördelning är något ojämn. Svavelkis
förekommer i sådan kvantitet, att en avsevärd del av det egna behovet av svavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
