Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Grunddragen av Sveriges geologiska byggnad - Fyndigheter av nyttiga mineral och bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
MINERAL OCH BERGARTER. FÖREKOMSTSÄTT.
kan täckas därmed. Mest kännbar är bristen på fossila bränslen. Stenkolsproduktionen
i Skåne motsvarar endast c:a en tiondedel av vår förbrukning av kol, som dock är
jämförelsevis låg på grund av den vidsträckta användningen av ved såsom bränsle och
vattenkraft såsom kraftkälla. Ännu sämre är situationen beträffande petroleum, i det
att våra oljeskiffrar ännu icke kunna komma till användning. En del av den
nationalekonomiska olägenheten kan dock undvikas genom ökad användning av sulfitsprit
såsom motorbränsle.
I det följande skola vi endast uppehålla oss vid malmerna och kolfyndigh eterna.
Om vi tillsvidare bortse från »strögruvor» och sådana fyndigheter som icke givit
anledning till gruvdrift, så fördela sig våra malmfyndigheter på tre eller, om man så
vill, fyra stora »malmbildningsprovinser». Den ena omfattar de mellansvenska bergslagen
mied malmer av järn, koppar, zink, bly m. m. Som en utlöpare av den, eller som en
geografiskt om också knappast geologiskt självständig provins kan man beteckna ett
antal i regel små fyndigheter, huvudsakligen av koppar, uti södra Östergötland och
nordöstra Småland. Den andra provinsen faller inom Skelleftefältet som är betydande
om också ej jämförlig med den mellansvenska gruppen. Dess malmer hålla koppar,
guld, arsenik, zink m. m. samt svavelkis. Den sista provinsen omfattar järnmalmerna
uti Norrbottens läns lappmarksdel, och hyser de ojämförligt största malmtillgångarna.
Malmerna i Bergslagsprovinsen uppträda på ett par undantag när uti
leptitforma-tionen eller i gnejser, som stå densamma nära. Bland dess järnmalmer, som äro spridda
uti ett otal mestadels helt små malmkroppar, kan man urskilja fyra huvudtyper: skiktade
kvartsiga malmer (torrstenar), kalkmalmer (biandstenar), skarnmalmer (kvickstenar) och
apatitmalmer. De tre förstnämnda äro de mest utbredda och de, på vilka vår
tillverkning av kvalitetsjärn är baserad. De inom parentes angivna beteckningarna användas
för att karakterisera malmerna ur metallurgisk synpunkt. Dessa malmer utmärka sig för
mycket låga fosfor- och svavelhalter. Torrstenarna äro mycket ofta regelbundet
kvarts-randiga och motsvara kända typer av kemiskt sedimentära malmer. Deras järnmineral
är järnglans (blodsten) eller mindre ofta magnetit. De bilda jämförelsevis regelbundna
lager uti leptitformationer, men den intensiva sammanveckning, som hela denna
formation genomgått, har högst betydligt omformat dem. På det hela taget kunna dock dessa
malmer anses såsom regelbundnare än de båda nästföljande grupperna. Kalkmalmerna
(alltid magnetit) förekomma uti leptitformationens inlagringar av kalksten. I några
fall bildar magnetiten skikt, men i regel angiver dess uppträdande att den förträngt
kalkstenen. Härav följer ju, att dessa malmer måste bliva mindre regelbundna än
föregående grupp. Skarnmalmerna (likaledes alltid magnetit) ansluta sig nära till
kalkmalmerna, men äro vanligare än dessa. De kännetecknas därav, att magnetiten åtföljes
av sådana silikat som amfibol, pyroxen, granat. Såväl mineralassociationen som
uppträdandet motsvarar kontaktfyndigheternas. Man kan därav sluta, att skarnmalmerna
uppkommit på jämförligt sätt. Malmbildningens sammanhang i övrigt är dock
ännu föga utrett. Både bland kalk- och skarnmalmer finnas manganrika varieteter.
Äpatitmalmerna, som i motsats till de föregående utmärkas av en mycket hög
fosforhalt, hava en begränsad utbredning, med Grängesberg som centrum. De torde vara
något slags eruptiva bildningar. De uppträda i malmkroppar av vida större dimensioner
än de förut skildrade typerna.
Malmerna av koppar, zink och bly samt svavelkis uppträda i allmänhet mer eller
mindre nära förenade. Den största zinkfyndigheten, Åmmeberg, är dock
jämförelsevis fri från övriga malmmineral. Den bildar en lagerliknande massa. Övriga
hithö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
