Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Förhistoriska tiden och forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
MINERALENS OCH BERGARTERNAS
BETYDELSE.
Av förste byråingenjör Harald Carlborg.
HISTORIK.
Förhistoriska tiden och forntiden.
Kännedomen om människosläktets urtid är ännu ofullständig, trots det senaste
århundradets många och uppseendeväckande upptäckter, som i en förvånande
utsträckning ökat våra kunskaper. Tidpunkten för människans första uppträdande på jorden
har förlagts allt längre tillbaka och alltmera osäkra och svårtolkade bliva de fynd, som
utgöra bevisen härför. Det ligger nästan i sakens natur, att de första spår av
människan, som blivit bevarade till vår tid, utgöras av redskap och vapen, tillverkade av
ett material, som har stor förmåga att motstå tidens tand, nämligen sten. I tertiära
lager vid Thenay i Frankrike fann abbé Bourgeois på 1860-talet några bitar flinta,
som han ansåg visa tydliga spår efter bearbetning. Dessa s. k. eoliters egenskap av
verktyg torde nu ej längre vara omtvistad, och i själva verket användas dylika stenar
ännu i dag av Australiens vildar som universalverktyg för att skära, hacka, slå eller
borra med — allt efter föreliggande behov. Bearbetningen är synnerligen primitiv, i
det att endast vissa bestämda ställen äro avknackade för att åstadkomma en skarp
kant och en god form för anliggning i handen. Utvecklingen under många tiotal
tusen år — de äldsta eoliterna har man velat giva en ålder av upp till 100 000 år —
av dessa redskap av den enklast tänkbara form till den yngre stenålderns slipade och
eleganta specialverktyg, såsom yxor, spjut- och pilspetsar, skrapor m. m. är genom de
arkeologiska forskarnas arbeten väl känd.
Det är framför allt flintan, som varit material för dessa arbeten, men även andra
stenarter, såsom grönsten, skiffer, obsidian, nefrit och jadeit m. fl., hava i brist därå
tillgripits. Särskilt nefriten utmärker sig genom sin seghet och användes ännu på senaste
tid av maorifolket på Nya Zeeland för tillverkning av verktyg.
Länge måste de flintstenar, som anträffas lösa på jordens yta, hava utgjort ett
tillräckligt råmaterial, särskilt som verktyg av horn och ben begagnades jämte
stenverk-tygen i stor utsträckning under tidig stenålder. Med stigande förbrukning blev emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
