Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Förhistoriska tiden och forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK. FÖRHISTORISKA TIDEN OCH FORNTIDEN.
51
vilken ju dessutom måste blandas med ännu en metall, tenn, för att giva brons.
Järnmalmer förekomma därjämte betydligt ymnigare än kopparmalmer, för att icke nämna
tennmalmer, som äro jämförelsevis sällsynta. De arkeologiska fynden tala emellertid
sitt tydliga språk till förmån för bronsens prioritet. Både i Egypten, Mesopotamien
och Europa har man konstaterat tillvaron av en bronsålder före järnåldern, och de
delvis mycket högt stående indianfolken i Amerika synas vid tiden för denna kontinents
upptäckt ej känt järnets bruk — de befunno sig sålunda ännu på sitt bronsåldersstadium.
Varest kopparen och dess legeringar först togos i människans tjänst är icke bekant.
Fyndigheter av gedigen koppar äro så fåtaliga eller innehålla med få undantag så
obetydliga mängder metall, att de knappast kunnat spela någon större roll i detta hänseende.
Den största förekomsten, belägen vid Övre sjön i Michigan i Förenta staterna, har ju
på grund av sitt läge ej kunnat vara av någon betydelse för den europeisk-asiatiska
kulturen, om den också av ålder blivit tillgodogjord av kringboende indianstammar,
som genom kallhamring av lösbrutna kopparstycken och sedermera genom smältning
och gjutning därav tillverkade vapen och eggverktyg. Fyndigheter av kopparmalm
finnas rikligen i de flesta gamla kulturländer, men däremot äro i regel tennmalmer
sällsyntare. På många ställen inledes därför bronsåldern med en kopparålder, såsom fallet
var bl. a. i Egypten, Mesopotamien och på andra håll. I dessa trakter finnes det äldsta
kända kopparbergverket, nämligen vid Wadi Meghara på Sinai, vars fyndigheter
möjligen bearbetades redan omkr. 5 000 och säkert 3 700 år f. Kr., dock förnämligast på
turkoser. Det torde i själva verket vara de äldsta gruvor, om vilkas bearbetande
man har direkta upplysningar. Själva namnet koppar kan kanske härledas från det
gammalassyriska kipar, vilket ock är känt från tider, då ännu ön Cypern, av vilket
namn det latinska cuprum ibland härledes, hade ett helt annat namn, Alasia. Varest
man först lärde sig att genom tenntillsats till kopparen göra denna lättsmältare, hårdare
och mera lämpad för eggverktyg är okänt. Denna upptäckt måste hava inneburit ett
mycket stort framsteg, och en avsevärd tid måste hava förflutit, innan man omsider
påfann den lämpligaste sammansättningen, c:a 12 % tenn och 88 % koppar. Den så
sammansatta bronsen utgör i fråga om sina egenskaper ett lämpligt mellanstadium
mellan den mera kopparhaltiga, mjuka och den tennrikare, visserligen hårdare men ock
skörare legeringen. I de svenska bronsåldersfynden kan man genom kemisk analys följa
utvecklingen från de äldsta och primitiva formerna, som bestå av nästan ren koppar,
till de yngre, eleganta verktygen, som hava den rätta sammansättningen och på grund
härav hava kunnat givas en smäckrare och mera ändamålsenlig form.
Troligen får man söka bronsframställningens vagga i Asien, där både i Indien, Persien
och på sydsidan av Svarta havet uråldriga koppar- och tenngruvor äro kända och
delvis omnämnda av äldre romerska författare, såsom Strabo och andra. Till Indien synes
dock bronsen blivit införd jämförelsevis sent, och även i Egypten kom den i allmänt
bruk senare än i Assyrien. Detta hindrar ju icke att koppar mycket tidigt kunnat
framställas i västligare belägna, europiska länder, men kännedomen om tennet har möjligen
kommit österifrån. Denna förmodan stödes bl. a. därav, att dess gammalindiska namn
naga synes vara detsamma som syriskans, kaldeiskans och judiskans anak och etiopiskans
naak, en omständighet, som tyder på att Bortre Indiens ännu i dag mycket värdefulla
tennmalmsfyndigheter utgjort ett gammalt centrum för metallens utvinnande. Det
synes dock vara ett faktum, att, såvitt man kan konstatera, tenngruvedriften i Europa
är nästan lika gammal som koppargruvedriften. I Kina blomstrade bronsindustrien
1800—1500 samt 1100—900 f. Kr., och i Indien torde den knappast vara yngre.
Forn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
