Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Förhistoriska tiden och forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK. FÖRHISTORISKA TIDEN OCH FORNTIDEN.
55
(nuvarande Steiermark och Kärnthen), i vilka senare trakter, liksom de närmast
angränsande, på romartiden funnos betydande vapenverkstäder.
I det föregående har i någon mån klarlagts förloppet av den för äldre tider tyvärr
blott mycket osäkert kända utveckling, genom vilken människorna i sin tjänst tagit
de metaller, koppar, tenn och järn, vilka ingått som några av de viktigaste materiella
underlagen för kulturutvecklingen. Troligen är det dock en annan metall, nämligen
guldet, som tidigast trätt i människans tjänst. Orsaken härtill är den, att dess
förekomst är mycket utbredd, varjämte det förekommer gediget. Dess färg, glans
och oföränderlighet måste givetvis hava starkt lockat den primitiva människan, och
därtill var guldet synnerligen lätt att utvinna ur vattendragens sand- och
grus-avlagringar. Om det var på Altais sluttningar (det mongoliska namnet Altaiin Oola
betyder guldberget), i Indien eller Afrika som det första guldet tillvaratogs, är
obekant, men uråldriga sagor från många håll upplysa om den betydelse, som
metallen i äldsta tider haft. Det är tillräckligt att i detta hänseende påminna om
Bibelns guldland, det möjligen i södra Afrika (Rhodesia) belägna Ophir, de grekiska
argonauternas tåg för att hämta det gyllene skinnet och indiernas berättelser om det av
myror och gripar vaktade guldet i otillgängliga trakter. I fråga om det gyllene skinnet
avslöjar sagan ett sätt att vaska guld’, den guldhaltiga sanden fördes av en vattenström
över ett fårskinn, i vars ull den tunga metallen kvarstannade, medan de specifikt lättare
mineralen bortspolades av vattenströmmen. Myrorna, som bevaka sina guldskatter,
vilja en del moderna författare identifiera med de småväxta, pälsklädda tibetanerna.
Sven Hedin har ju på en av sina resor funnit huru dessa med mycket primitiva
metoder utbringa guld ur sanden. Berättelserna om jättegriparna vill man hänföra till fynd
av rester av utdöda djur av ovanlig storlek i de guldhaltiga flodbäddarna. Sättet att
vaska guld avbildas även på egyptiska minnesmärken, som dateras till före år 3800 f. Kr.,
och på utvinning av guld ur bergmalm häntyda möjligen vissa egyptiska inskrifter från
omkr. 2400 f. Kr. De hänföra sig till arbetsplatser i Nubien (nub lär betyda guld).
Den äldsta kända gruvkartan, från omkr. år 1300 f. Kr., avbildar troligen en liknande
gruva mellan Nilen och Röda havet.
Fenicierna bearbetade på sin tid guldgruvorna på ön Thasos, liksom de även drevo
eller åtminstone ekonomiskt behärskade bergverk på många andra håll. Romarna
värderade guldet särdeles högt. Från deras tid äro kända gruvor i nordvästra Spanien, vilka
blivit jämförelsevis noggrant skildrade av Plinius, och även i Gallien och vid Rhen
ut-vanns den ädla metallen, liksom i provinsen Dacien (i nuvarande Ungern) vid V öröspatak.
På Herodotos’ tid (född 484 f. Kr.) beräknades Traciens guldproduktion till över 7 000
kg årligen. Den persiske härskaren Darius lär från Indien mottagit en årlig tribut av
mer än 12 000 kg. På åtskilliga av dessa orter i Europa förekommer i vår tid ingen
guldutvinning, men troligen voro de numera siutbrutna fyndigheterna vid sitt första
upptagande i rikedom jämförbara med många under senare tid ryktbara »Eldoradon».
Sverige är i nästan fullständig avsaknad av guldförekomster, och guld har väl
näppeligen utvunnits här före 1600-talet. Särskilt under folkvandringstiden sökte sig
emellertid en stark guldström till nejderna vid Östersjön från det romerska riket och utgjorde
de nordgermanska krigarnas andel av det rika Roms tribut åt barbarskarorna. De mycket
talrika och ofta stora fynden av arbetat och oarbetat guld i Sveriges jord bestå därför
uteslutande av importvara.
Silver- och bly smältning ens historia är i hög grad insvept i dunkel. Enär dessa båda
metaller mycket ofta förekomma tillsammans i naturen, vill man gärna antaga, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
