Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Förhistoriska tiden och forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
samtidigt blivit kända. Med ett enda undantag, en liten figur av bly, funnen i Egypten
ocb daterad till tiden före 3800 f. Kr., tyda dock fynden på att silvret varit tidigast bekant
av dessa båda metaller. Bly omnämnes i egyptiska inskrifter från omkr. år 1500 f. Kr., och
föremål därav bliva jämförelsevis talrika i egyptiska gravar från en tid, som ligger c:a
300 år längre framåt. I Bibeln omnämnes det rätt ofta, tidigast bland israeliternas rov
från midianiterna (omkr. 1300 f. Kr.). Bland de äldsta kända silverfynden är ett
egyptiskt halsband från c:a 2400 f. Kr. Den judiske profeten Jeremia (omkr. 600 f. Kr.)
ådagalägger omfattande metallurgiska kunskaper och nämner bl. a. blyets raffinering
på silver.
Det silverrikaste landet i forntiden var den pyreneiska halvön, T ar sis. Fenicierna
behärskade på sin tid helt och hållet Spaniens silverbergsbruk, som var av oerhörd
ekonomisk betydelse, särskilt som silvret på den tiden var mera värderat än nu och tidvis
i dyrbarhet kunde mäta sig med guldet. Silvrets kända fyndorter voro då nämligen
icke så talrika som guldets. Den romerska författaren Diodorus Siculus uppgiver,
att Pyrenéerna fått sitt namn därav, att en gång stora skogseldar skulle utbrutit
därstädes, vilka fortsatt att brinna under mycket lång tid. Av hettan utsmältes så mycket
silver ur de talrika malmförekomsterna, att den ädla metallen flöt ned i strömmar
utefter bergens sluttningar. Då metallen var okänd för infödingarna, kunde fenicierna
tillbyta sig densamma för en obetydlighet. Sedan de lastat sina skepp till det yttersta, togo
de loss blyvikterna från ankarna och ersatte dem med silverklumpar, för att kunna
medföra så mycket som möjligt av det värdefulla ämnet. Denna ur metallurgisk synpunkt
rätt misstänkta historia har ett visst värde såsom ett bevis på, vilken metallrikedom
landet vid denna tid var känt för. Forntidens Godes (nuvarande staden Cadiz),
ursprungligen ett feniciskt nybygge, var centralpunkten för handeln med det tarsiska silvret
(och tennet), som på »Tarsisskeppen» fördes österut för att sedan spridas i hela den då
kända världen, ända bort till Indien och Kina. Rikedomen i de feniciska städerna Tyrus,
Sidon och Kartago härledde sig till stor del från den metallhandel de behärskade.
Förutom av Spanien producerades silver i större mängd av Baktrien och berglanden vid
Svarta havets sydöstligaste del.
Ett av forntidens viktigaste silvergruvdistrikt var även Laurion i Grekland. De
därvarande fyndigheterna av silverhaltig blyglans bearbetades redan före år 500 f. Kr.
Schakt- och stollarbeten gå till ett avsevärt djup, och om den avsevärda utsträckning,
som anläggningarna hade, får man en föreställning genom upplysningen, att vid en
tidpunkt sysselsattes på en gång 60 000 slavar därstädes. Malmen krossades och
anrikades i väl uttänkta anläggningar, varav rester fortfarande finnas kvar. Det var
silvret från Laurion, som till ej ringa del utgjorde det materiella underlaget för Aténs
andliga ledarställning.
Romarna försummade icke att till sin nytta bearbeta silverfyndigheterna inom
sina landamären. Över huvud taget drev detta folk en mycket omfattande
bergverks-drift, vilken de kvantitativt utvecklade till betydligt större mått än tidigare varit fallet.
En tid behärskade de ju också hela det främre-asiatiska-europeiska kulturområdet och
voro i tillfälle att hämta insikter och erfarenhet från alla håll. Vid Coto Fortuna, nära
hamnstaden Magarron i Murcia i Spanien, beräknas att mer än 10 mill. m3 fast berg
skulle under romartiden hava utbrutits i därvarande gruvor, och exempel på dylika
väldiga arbeten äro icke sällsynta. Så t. ex. tillverkades mycket bly i Britannien, varest
i Cumberland hava påträffats gamla ugnar. Blyet användes i de romerska städerna i
stor utsträckning till rör, rännor och armatur för vattenledningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
