Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
värde år 1853 med c:a 242 millioner kronors värde, men 1922 upphämtades i området
kring Los Angeles 71 millioner fat olja med det ännu större värdet av c:a 361 millioner
kronor, och kvantiteten ökades betydligt under år 1923.
I själva verket påstås oljeindustrien numera näst järnvägarna vara den viktigaste
faktorn i Förenta staternas affärsliv; år 1906 var i densamma nedlagt ett kapital av c:a
2.8 milliarder kronor, men 1922 hade denna summa vuxit till 37 a 45 milliarder kronor.
Världskriget 1914—18 medförde i fråga om det internationella varuutbytet en tvär
omkastning, vilken ej var utan ett betydligt inflytande på gruvhanteringen. Tysklands
och dess allierades avstängande från tillförsel framtvingade ett ivrigt eftersökande av
råvaror; så t. ex. lyckades man inom Tyskland finna ersättning för den franska bauxiten
för aluminiumframställning, och produktionen i koppargruvorna och från oljekällorna
uppdrevs i högsta möjliga grad. Då de tyska kalisalterna ej exporterades till
fiendeländerna, blevo dessa nödgade till ett ivrigt eftersökande av kalitillgångar.
Den allmänna prisstegringen verkade i allmänhet stimulerande, så att förut ej
brytvärda gruvor kunde beläggas med arbete, men medförde också genast stora olägenheter,
som snart blevo allt mer kännbara. Värdemätaren guldet var snart sagt den enda
metallen, som ej steg i pris, men då samtidigt brytningskostnaderna sprungo i höjden,
minskades guldgruvornas avkastning och byttes i många fall i förlust. Engelska regeringen
blev för att trygga guldgruvedriftens framtid nödsakad att åtaga sig betala ett visst
överpris för guldet, och liknande åtgärder måste företagas i Förenta staterna beträffande
silver.
Bergshanteringens utveckling i stort efter världskriget 1914—18 har i många
hänseenden varit av nedslående art, och i stället för uppsving har kommit en
depressions-period, med undantag för oljeindustrien. I Australien har gruvindustrien gått mycket
tillbaka, till stor del beroende på dess särskilda karaktär därstädes, varest den förnämligast
varit inriktad på guldproduktion. Men även zink-, bly- och silvergruvan Broken Hill
anses hava sett sina bästa dagar, och i hela Australasien äro utsikterna så nedslående,
frånsett stenkolsindustrien i Nya Syd-Wales, att de förnämsta förhoppningarna på
framtiden huvudsakligen grundas på möjligheterna att finna olja. År 1922 gjordes dock ett
fynd av en betydande blysilvermalmsförekomst vid Mount Isa i Queensland, Australien.
Att slutet på guldgruvedriften i Witwatersrand börjar skönjas är redan omnämnt, och
guldproduktionen därstädes visade först 1923 återhämtning från den minskning, som
varit märkbar alltsedan 1915. Förbättringen har sedermera fortgått.
Gruvindustrien i Europa ger likaså en ganska nedslående bild, även frånsett de
alldeles exceptionella förhållandena i Ryssland. Men tavlan visar ej endast mörka
framtidsutsikter. På de senare åren har den amerikanska kontinenten, om också på andras
bekostnad, ökat sin produktionskapacitet av koppar med 50 %, förnämligast genom
nyanlagd gruvdrift i stor skala i Chile; likaså har Förenta staternas kolindustri tillväxt
betydligt. I Canada har guldproduktionen tilltagit liksom tennutvinningen i Bolivia.
Slutligen har på de allra sista åren Belgiska Kongo inträtt som stor producent av koppar,
radium, tenn och diamanter, huvudsakligen från Katangaområdet. Då sålunda
ljuspunkter icke saknas, kanske man får hoppas, att sedan den nödvändiga anpassningen till de
nya förhållandena försiggått, bergshanteringen i världen åter skall gå en ny
blomstrings-period till mötes, så mycket säkrare som densamma, om ordet tages i dess vidsträcktaste
betydelse, är oundgängligen nödvändig för den nuvarande kulturståndpunktens
bibehållande och civilisationens framåtskridande. Ganska säkert torde dock vara, att den
starka kvantitativa tillväxten snart sagt år från år, som är kännetecknande för senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
