Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Försöksarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
FYNDIGHETERS UPPTÄCKANDE OCH UNDERSÖKNING.
Fig. 53. Säckborr.
Fig. 54.
Vattenspol-ningsborrning.
en säck, där jorden samlar sig. Ett ibland mycket användbart sätt är vattenspolning
(fig. 54). B är ett rör av jämförelsevis stor diameter, som bekläder borrhålets väggar
och nedtill är avfasat till en skarp kant för att underlätta nedträngandet. A är ett i
detta befintligt rör av mindre diameter, i vilket vatten
under tryck nedpressas uppifrån. Tryckvattnet uppluckrar
och bortspolar jorden, och slammet medföljer vattnet, som
avrinner mellan de båda rören. Hela apparaten neddrives
allteftersom jorden bortföres. Om jordlagret innehåller
smärre stenar kan en borrningsanordning, liknande dem,
som i det följande beskrivas, appliceras inuti
tryckvatten-röret för att krossa eventuellt påträffat hårdare material.
Med vattenspolning kunna hål borras till ett djup av 100
meter med en hastighet av 30 m pr dag i därför ägnade
jordlager. För att få prov av de genomborrade lagren
ledes slamvattnet i stora lårar, där de fasta partiklarna
få sjunka till bottnen, innan klarvattnet bortledes.
Borrningstekniken är mycket gammal. Ett av
Her-kules* legendariska kraftprov bestod däri, att han
nedstötte en järnstång så djupt i jorden, att ingen kunde röra
den, men själv drog han upp den med ett enda ryck, och
genast framvällde så mycket vatten, att en sjö uppstod.
De gamla egypterna hade borrade brunnar av betydliga djup, och av dem lärde
sedermera araberna brunnsborrningskonsten. I oaserna i öknarna kring Egypten finnas en
mängd mycket gamla borrbrunnar, vilka kunna nå ända till 30 m djup och som
delvis blivit upprensade på senare år. Dessa genomgå även skikt av fasta bergarter
såsom hål av några tums vidd.
Sedan åtminstone 2 000 år har borrningstekniken utövats
i Kina i form av s. k. linborrning (fig. 55), utförd på principiellt
samma sätt som modern linborrning. Hela apparaten utom linan
är förfärdigad av bamburör. Då även själva borrstången och
borren bestå av samma material är det tydligt, att anordningen
ej lämpar sig för hårda bergarter, och i själva verket användes
den huvudsakligen för utvinning av salt i provinsen Se-chuen
nära gränsen till Tibet. För att borrhålen, som kunna uppnå
ett djup av som det uppgives ända till 900 m, ej skola rasa igen,
inklädas de med bamburör, som omlindats med tygremsor och
hartsats för att bliva vattentäta.
I Europa förekom så vitt man vet egentlig djupborrning ej
förrän omkr. år 1700, men redan 1714 utgavs en vidlyftig
handbok i ämnet. Någon större utveckling av djupborrningstekniken
inträdde dock ej förrän under senare hälften av 1800-talet. De
moderna borrapparaterna kunna vara antingen stötande eller
roterande.
Beträffande djupborrningsmetoderna med stötande apparater hänvisas till kapitlet
om bergoljans tillgodogörande, som utgör det största och ekonomiskt viktigaste
till-lämpningsområdet för desamma, ehuru de även fått vidsträckt användning för
undersökning av alla slags förekomster m. m. Bland de tidigare i Sverige mycket använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
