Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Försöksarbeten - Malmers provtagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMERS PROVTAGNING.
127
Vid användningen insättas ett antal elektrolytiska registreringsapparater (fig. 61)
på t. ex. 50 m avstånd från varandra i en av flera delar sammansatt rörsträng.
Rördelarna förenas medelst s. k. orientering skoppling ar, cx och c2, så att de ej kunna vrida
sig i förhållande till varandra. Den elektriska strömmen för elektrolyseringen inledes
genom den från röret isolerade ledaren d och återledes genom röret. Genom att
registre-ringsapparaterna på grund av de fasta kopplingarna hava ett bestämt läge i förhållande
till rörsträngen kan man, om också beräkningarna bliva jämförelsevis invecklade, med
ledning av kopparutfällningen på elektroderna bestämma dessas och således också
borrhålets riktning i både vertikal- och horisontalled.
MALMERS PROVTAGNING.
En av de viktigaste angelägenheterna vid en fyndighets undersökning är prov
tagningen, genom vilken man söker få en föreställning om beskaffenheten av den produkt,
som sedermera kan erhållas vid gruvbrytning i stor skala. Alltför ofta inträffar det att
en på området oerfaren person som prov utväljer de bästa bitarna, vilka sedan
betraktas som typiska för det hela, med det ofelbara resultatet, att utfallet av den efterföljande
gruvdriften blir en besvikelse.
Ett prov, som i möjligaste mån är typiskt för provföremålet, kallas generalprov,
och det inses utan vidare, att det ofta kan vara en ganska kinkig uppgift, att av en
kvantitet på kanske flera 10 000-tal ton uttaga en liten mängd på några kilogram, som är ett
troget uttryck för den förstnämnda stora massans beskaffenhet. Tämligen enkel är
saken vid provtagning av ett upplag jämförelsevis ensartad järnmalm, men t. ex. vid
guld- och kopparmalmer, där de olika styckena äro sinsemellan av väsentligt olika
beskaffenhet, blir problemet ganska svårlöst. Man uttager t. ex. 1/10 eller 1/20 av den
ursprungliga kvantiteten, lämpligen genom att vid urlastning lägga innehållet av var
tionde eller tjugonde kärra eller vagn för sig, och den så erhållna kvantiteten
nedkros-sas något, blandas väl och delas på nytt, nedkrossas, blandas och delas ännu en gång
o. s. v., tills en lämplig liten kvantitet erhållits, som kan skickas till analyslaboratoriet.
Därstädes utföres analysen på en ringa invägning av kanske 1 gram, som sålunda måste
representera sammansättningen av den stora malmhögen.
Vid stora företag, där fastställandet av malmens exakta beskaffenhet är av stor
betydelse för malmprisets bestämmande, finnas vanligen inrättade särskilda
provtagning sanläggningar, där krossningen, blandningen och delningen ske helt och hållet på
mekanisk väg. Provtagning av pulverformigt material, t. ex. slig, sker enklast genom
neddrivning av rör, i vilka sligen fastnar och medföljer vid uppdragningen.
Ännu svårare ställer sig saken då det gäller provtagning på en fyndighet. Är denna
jämförelsevis regelbunden, såsom t. ex. en relativt smal, långsträckt
guldkvartsgång, lösbryter man på 1.5 till 6 m avstånd utefter strykningen malmen i lika stora
rännor av 10 å 15 cm bredd, tvärs över hela fyndigheten, och det så erhållna
materialet anses representera genomsnittet för det hela. Härvid gäller det såsom alltid vid
provtagning att taga med ej endast det lösare och lättast lossnande av malmen utan
även hårdare material.
När en vaskmalmsförekomst undersökes medelst borrning, fördelas borrhålen jämnt
över hela ytan av det område, som skall undersökas, eller också tages vid uträknandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
