Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Bedömandet av malmers värde och fyndigheters brytvärdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
FYNDIGHETERS UPPTÄCKANDE OCH UNDERSÖKNING.
året hade priset sjunkit till 260 000 kronor, sedan produkten från de belgiska gruvorna
i Kongo kommit i marknaden. Radium är världens dyraste metall.
Malmens halt av metall är den viktigaste faktorn vid bestämmandet av dess pris.
Å detta inverka emellertid även de i malmen alltid förefintliga främmande mineralen,
föroreningar, gångart eller skarn, som dels hava stor betydelse vid smältningsprocessen,
dels kunna förorsaka föroreningar i smältprodukten. Så äro t. ex. i regel kalkhaltiga
järnmalmer mera värda än kvartsiga, på grund av att kalk vanligen behöves för
slaggbildningen i masugnen. Starkt svavelhaltig järnmalm är mindervärdig, emedan svavlet
försämrar järnets hållfasthetsegenskaper liksom det även menligt inverkar på bergoljans
kvalitet. De i allmänhet använda järnmalmerna torde hålla 50 å 60 % järn, ehuru t. ex.
de i stor utsträckning brutna lothringska minettmalmerna blott hava en halt av 30 å
40 % och det oaktat smältas direkt. Även malmer med så litet som 25 % järn kunna
tillgodogöras om brytningsförhållandena äro fördelaktiga, men måste då undergå
anrikning före smältningen. De svenska malmerna förhyttas i regel icke utan föregående
anrikning om de hålla mindre än 50 % järn, och våra flesta exportmalmer hålla
betydligt över 60 % järn. Kopparmalmer med ända ned till 1 % metallhalt äro numera
föremål för brytning, ja, fyndigheterna av gedigen koppar vid Övre sjön i Förenta staterna
voro en tid brytvärda vid en halt av 0.6 %, men detta hör givetvis till undantagen.
Blymalm med 5 å 6 % metalliskt bly kan löna sig att bearbeta, särskilt om den, såsom ofta
är fallet, håller något silver, och i Förenta staterna har brutits zinkmalm med ända ned
till 3 % metall, men båda dessa fattiga malmer måste anrikas till högre halter före
smältningen. Guld har kunnat med vinst utdragas ur malmer vid en halt av endast 1.5 gr/ton,
men detta är sällsynt, och som regel fordras 10 å 15 gr/ton och ofta ännu mera. Vissa
vaskmalmsförekomster har man emellertid under goda naturliga betingelser kunnat
bearbeta vid den ytterligt låga halten av endast 0.1 gr guld pr m3. I Mexico brytes
silvermalm med blott 150 gr silver pr ton, men vanligen önskar man det fyrdubbla.
Förutsättningen för att en dylik ringhaltig malm skall kunna bearbetas är
naturligtvis en billig och effektiv utvinningsmetod. Det ligger emellertid i sakens natur att
några allmängiltiga regler ej kunna uppställas för den metallhalt, en malm skall hålla
för att vara brytvärd. Alla ovanstående uppgifter hänföra sig till förhållandena före
världskriget, vilket ju i de flesta fall medfört omkastningar i de industriella
förhållandena, som ännu svårligen kunna överblickas. Så mycket kan emellertid fastslås såsom
säkert, att det ofta är fördelaktigare att bryta en stor och regelbunden fyndighet, även
om malmen är av mindre värde, än att bearbeta en liten och oregelbunden gruva med
värdefullare innehåll.
Den magnetiska anrikningsprocessen har möjliggjort upptagandet av fattiga
förekomster av magnetisk malm, och medelst flotationsprocessen kunna nu nyttiggöras
många förut ej brytvärda fyndigheter av olika slag.
Framsteg på det metallurgiska området och de ständiga förändringarna inom
näringslivets alla grenar ändra ofta helt och hållet de mineraliska ämnenas användbarhet.
Så t. ex. kunde de svenska fosforrika malmerna för c:a 50 år sedan endast i jämförelsevis
ringa grad tillgodogöras, emedan de med dåtidens metoder lämnade dåligt järn och
således voro av föga värde. Numera, sedan de basiska stålframställningsmetoderna fått
stor utbredning, äro de eftersökta just på grund av sin fosforhalt. Genom de moderna
lakningsprocesserna har det blivit möjligt att i stor skala bearbeta de förut nästan
värdelösa fattiga s. k. porfyriska kopparmalmerna i Utah och Arizona i Förenta staterna.
Å andra sidan har t. ex. den kemiska färgämnesindustriens uppblomstring medfört att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
