Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Sätten för berg- och jordarters lösbrytande, av H. Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
GRUVBRYTNINGENS TEKNISKA HJÄLPMEDEL.
Sätten för berg- och jordarters lösbrytande.
Av Harald Carlborg.
Sätten för de värdefulla mineralens och bergarternas lossande från sitt
sammanhang hava under tidernas lopp undergått många förändringar. Utvecklingens allmänna
gång har varit att ersätta de första primitiva verktygen och den mänskliga
muskelenergien i allt större utsträckning med mekaniska och kemiska hjälpmedel samt
mekanisk energi, så att numera stå till bergsmännens förfogande en mängd olika metoder,
att tillämpas allt efter förhållandena.
Arbete med hacka och spade. Ehuru detta arbetssätt ej kan användas
i fast berg, äro dock ofta malmförekomster täckta av lösa jordlager, vilkas avrymmande
således måste vara det första steget till fyndighetens undersökning eller brytning, och
därjämte tillgodogöras ju i stor utsträckning lösa jordlager på guld, platina, diamanter,
leror, torv m. m. Ett bland de äldsta kända gruvbrytningsredskapen torde också vara
de hackor av horn, som pläga anträffas i de förhistoriska flintgruvorna och varpå fig. 62
visar ett exempel från England. Som de voro lätt förslitna, nedlades föga omsorg på
deras formgivning och många olika typer äro kända, både sådana som sakna skaft och
sålunda höllos direkt i handen, sådana som hade naturligt hornskaft samt träskaftade
hornhackor. Under alla följande tidsåldrar och snart sagt hos alla folkslag hava sedermera
hackor av ett eller annat slag varit i bruk, givetvis förfärdigade av vederbörande tids
mest motståndskraftiga material. Fig. 63 återgiver en kaldeisk bredhacka av brons
med hål för träskaft.
Numera göras hackorna, som kunna vara enkla eller dubbla och av vilka den större
sorten kallas korp, fig. 65, D, i regel helt av stål eller av järn med stålspetsar. Skäret
är antingen en fyrkantig spets eller mejselformat, alltefter beskaffenheten av de
jordlager, som skola bearbetas. Arbetet med hacka utföres utefter en lodrät eller sluttande
sida, varvid det ofta är lämpligt att nedtill göra inhugg, så att den ovanliggande massan
nedstörtar av sin egen tyngd. Till hjälp använder man sig vanligen av stålspett och kan
även göra bruk av kilar av stål eller av trä med stålskoning, som indrivas med tunga
släggor eller knoster, fig. 65, B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
