Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Sätten för berg- och jordarters lösbrytande, av H. Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. BERG- OCH JORDARTERS LÖSBRYTANDE. 133
Med spaden ensam förmår man arbeta endast i de lösaste jordlagren, men den an
vändes även för lastning och undanskaffande av på annat sätt lösbrutet material. Spa
darna göras numera av pressad stålplåt, men
tidigare användes i rätt stor utsträckning
sådana som voro förfärdigade av trä med
järn-skoning, och på sin tid har även brons varit
materialet (fig. 64).
När spaden användes för lastning och
bort-transportering av löst material, underlättas
arbetet högst väsentligt, om materialet vilar på
ett slätt underlag av bräder eller helst järnplåt,
vadan vid vissa sprängningsarbeten en sådan
beklädnad utlägges på marken eller sulan, dit
det lossade materialet faller. Vid arbetet an-
vändas då ej vanliga spetsiga spadar utan skövlar eller skyfflar, som hava rak nederkant.
För lastning av massor, som redan äro bragta ur sitt sammanhang, använder man sig
särskilt i Sverige av lutor, fyllhamrar och
malmfat (kimfat, hofat), fig. 65, E, C, F,
varvid med de förstnämnda verktygen
materialet rakas ned på det å marken
placerade fatet, som sedan upplyftes och
tömmes i en transportvagn e. d.
Arbetet med kilhacka skiljer sig i
princip föga från arbetet med vanlig hacka
eller korp, annat än beträffande vissa,
av bearbetningsobj ektets egenskaper
betingade detaljer, men förtjänar särskild
uppmärksamhet såsom en metod, med vilken mycket stora kvantiteter material
utvinnas, i det att den brukas i många stenkols- och brunkolsgruvor samt i en stor del av
de lösare malmlagren,
liksom även i vissa
stenbrott.
Som av fig. 66
framgår växlar kilhackans
utförande rätt avsevärt,
i det att den kan vara
dels enkel, a och b,
varvid partiet ovanför
skafthålet ibland är
förstärkt för att kunna
användas för slagning, och
dels dubbel, e, vilken
senare typ är bättre
balanserad och därför
mera ägnad för arbete i
obekväma ställningar. För att underlätta den ofta återkommande vässningen av hackan
användas ibland lösa spetsar enligt c och d, som kvarhållas genom att den koniska
Fig. 62. Gruvhacka av hjorthorn från England.
Fig. 63. Kaldeisk
bredhacka av brons.
Fig. 64. Skyffel av brons.
Fig. 65. Moderna svenska gruvredskap. A borrslägga, B knoster, C
fyllhammare, D hacka eller korp, E luta och F malmfat eller kimfat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
