Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. DET BRUTNA BERGETS TRANSPORT.
221
Fig. 172. Lundborgs schakt i Stripa.
emellertid även olägenheter, som begränsa dess användning, och av dessa kunna särskilt
framhållas svårigheten att uppdela det uppfordrade i olika kvaliteter samt den stora
mullbildningen på grund av de
upprepade störtningarna. Dessa
olägenheter äro anledningen till
att den ej fått så stor användning
vid kolgruvorna, för vilken den
annars varit särskilt lämplig.
När uppfordringen ej är
gej-dad, är det omöjligt att hindra, att
tunnan störtar, om linan brister
eller tunnan frigöres från linan.
Finnes det åter gejder, förefaller
det ej vara omöjligt att konstruera
en sådan apparat, som
fastkläm-mer hissen eller hunden vid
gej-derna. Den första fångapparaten
konstruerades också redan 1830,
men ehuru denna konstruktion
efter hand betydligt förbättrats,
samt andra tillkommit, finnes det
dock ännu ej någon apparat, som
verkar säkert under alla
förhållanden. Det är framför allt, när linan
brister på stort avstånd från
hissen, så att en lång linända
medföljer under fallet, som apparaten
är mindre pålitlig. Många anse
därför att linan är den bästa
fångapparaten, men häremot kan
framhållas, att även en fullgod lina
dels kan avslitas, om hissen fastnar
i schaktet, och dels kan frigöras
från hissen. Av statistiken
framgår även, att apparaten verkar i
övervägande antal fall, och då det
dessutom ej är känt något fall,
när den genom att gripa in i otid
förorsakat någon allvarlig skada,
finnes ej någon anledning att ej
använda sig av densamma.
Den fångapparat, som allmänt användes i Sverige, konstruerades av White &
Grant 1852, fig. 173. Gejderna omfattas av två par excentrar F, vilka äro fästade vid
två i hissen lagrade axlar. Dessa äro medelst hävarmar och länkar förbundna med stången
A, kallad kungsstången, i vilken linan är fästad samt hissen fjädrande upphängd. När
linan är spänd, vilar hissen på en fläns å kungsstången, och excentrarna äro skilda
från gejderna. Upphör eller minskas spänningen i linan, så att fjädern kan spänna ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
