Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 173. Fångapparat med excentrar.
sig, vridas excentrarna in mot gej derna, och så snart de få fäste vid dessa, pressas de av
hissens vikt ytterligare in, så att hissen fasthålles. Villkoret för att denna apparat skall
verka är i första hand, att fj ädern förmår spänna ut sig, och den verkar sålunda säkrare,
ju kraftigare fjädern är; men å andra sidan får
fjädern ej vara så kraftig, att den under normal
drift kan spänna ut sig. Brister därför linan långt
från hissen, t. ex. invid spelet, kan det inträffa, att
fjäderkraften ej är tillräcklig att övervinna
dragningen i linan, och apparaten kan sålunda ej verka.
Konstruktionen har även den olägenheten, att, när
excentrarna gripa fast i gejderna, hissen hejdas
plötsligt, vilket, om den har stor hastighet nedåt,
kan vara livsfarligt för i den befintliga personer.
Griporganen böra därför ej verka med stöt utan
bromsande, vilket är förhållandet med av Münzer
konstruerade fångknivar (fig. 174), som pressas in i
gej derna och sålunda bromsa hissen, när de under
rörelsen nedåt skära skåror i dessa. En god bild av
fångknivarnas verkningssätt gentemot excentrarnas
giver fig. 175, som visar gejdernas utseende efter
fallförsök med hissar, som voro försedda med olika
fångorgan, och som fingo fritt falla från 0—l.o m:s
höjd, innan fångapparaten bringades att verka. De
två gejderparen till vänster hava åverkats av
fångknivarna och det andra av excentrarna. Man ser
tydligt å denna fig., huru den sträcka, fångknivarna
skära skåror i gejderna, ökar med ökad fallhöjd,
under det att gripexcentrarna åverka gej derna
ungefär samma sträcka men däremot med större
kraft. Den senare var till och med så stor, att
gej-derna vid sjätte försöket sönderbrötos, ehuru
fallhöjden endast var 0.5 m, under det att den vid det
sjunde var dubbelt så stor. Fångknivar av denna
konstruktion hava dock ej fått någon större
användning utanför Tyskland, utan de vanligaste
fångorganen utgöras fortfarande av excentrar eller
för att öka anliggningsytan av tandade backar.
Stannar ej spelet, när hissen passerat lavbron,
spelas den upp mot lavskivan och en olycka
inträffar. För att förhindra detta användes mellan
linfästet och hissen en säkerhetsanordning, som
nedanför lavskivan löser linan från hissen samt kvarhåller den senare, medan linan
oförhindrad passerar över skivan. Konstruktionen å denna anordning, som i Sverige
vanligen benämnes Kings linlås, framgår av fig. 176. Den har två skänklar, som äro
vridbara omkring en med hissen förbunden bult samt omfatta en vid linan fästad
bygel. Dessa skänklar förhindras att vrida sig i förhållande till varandra av ett stift
eller rör, som är instucket i ett genom dem borrat hål. Spelas hissen upp mot skivan,
Fig. 174. Mnnzers fångknivar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
