Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Luftväxling, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
dagen och i gruvan, och dess styrka bestämmes av denna temperaturskillnads absoluta
belopp. Om vintern kan det därför inträffa, att det naturliga draget blir så starkt, att
det besvärar arbetarna, samt att svall av is bildas på bottnar och väggar. Man måste
då avspärra det ena schaktet eller orterna mellan dem, så att luftströmmen hindras.
Är det naturliga draget ej tillräckligt för
gruvans ventilation, kan detta förstärkas genom
eldning. Så t. ex. användes i Prins Gustaf Adolfs
schakt i Höganäs eldning i kolgrytor placerade i
schaktets botten, och genom denna enkla
anordning erhålles en synnerligen god ventilation av
gruvans samtliga arbetsrum. Finnas gruvgaser,
kan man ej hava en öppen eld i schaktet, utan
eldningen måste ske i en inbyggd eldstad, som
placeras antingen i dagen eller i schaktet. I förra
fallet förlänges schaktet med en skorsten, genom
vilken förbränningsgaserna jämte luftströmmen
från gruvan passera. I senare fallet får schaktet
tjänstgöra som skorsten, och för förbränningen
erforderlig friskluft avskiljes från gruvans
friskluftström samt ledes till eldstaden.
Bland de mekaniska anordningar, som användas
för luftväxlingen i gruvor, är fläkten den viktigaste.
Denna konstruerades av Fourness 1837, men först
c: a 30 år senare utarbetades av Guibal och Murgue
teorien för densamma och dess användning såsom gruvfläkt. Konstruktionen framgår av
fig. 228, som visar en äldre typ med ensidigt inlopp. När hjulet F roterar, slungas luften
mot periferien och ut i tryckkanalen A, så att sugning uppstår invid centrum och ny
luft inströmmar genom den centrala sugkanalen Sg. Den tryckskillnad, som erhålles å
luften i sug- och tryckkanalen, är beroende av hjulets
periferihastighet. Denna varierar mellan 40—70 m/sek,
varvid erhålles en tryckskillnad av 125—400 mm
vattenpelare. Fläktar kunna byggas för mycket stora
luftmängder, och det finnes maskiner utförda med en
hjuldiameter av 5 m, som vid ett varvtal av 260 minutvarv
leverera 16 000 m3 pr min med ett övertryck av 400
mm vatten.
Utom fläktar användas även skruvventilatorer, som
hava ett propellerliknarde hjul, samt ejektorer, vilka
försätta luften i rörelse med tillhjälp av den kinetiska
energien hos strömmande vätska, ånga eller luft. Dessa
maskiner och apparater kunna ej byggas för större
luftmängder, varför de sällan användas för ventilering av
hela gruvan utan endast för mindre delar av densamma.
Luften måste på skilda vägar gå ned i och upp ur gruvan, och det erfordras därför
antingen två schakt eller ett med två avdelningar. Fläkten, som skall försätta luften i
rörelse, kan placeras nere i gruvan eller i dagen vid ettdera av schakten. Ur
säkerhetssynpunkt placeras den vanligen i dagen samt vid schaktet för den uppgående
luftström
Fig. 229. Lave med luftslussar.
Fig. 230. Luftväxling medelst
skiljevägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
