Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Metoder för brytning av bergmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METODER FÖR BRYTNING AV BERGMALMER.
291
kopparkis och brokig kopparmalm förekomma fint insprängda, F, fig. 269. Den
brytvärda delen av flötsen, som håller 2—3 % koppar och c:a 100 gram silver pr ton, har
en mycket ringa mäktighet, blott O.ot—0.17 m. Hur litet metall flötsen sålunda i själva
verket representerar, oaktat ur densamma sedan driftens början på 1200-talet utvunnits
800000 ton koppar, framgår därav, att om malmen tänkes reducerad till ren metall, skulle
flötsen representeras av en kopparplåt om 1 mm tjocklek, på ena sidan belagd med ett
ytterst tunt överdrag av silver. För att uppnå en årsproduktion av 20 000 ton koppar
och 115 ton silver måste ur plåten årligen utstrossas ett stycke på omkr. 150 hektar
under användande av många tusental arbetare.
Ett slags pdarbrytning med en särskild art av igensättning användes på vissa malmer,
t. ex. järnmalmerna i Sålzgitterlagret, nordväst om Harz i Tyskland. De förekomma
som tämligen flacka lager av ärt- till knytnävsstora korn av ett järnhydrat, s. k.
brun-järnsten, sammankittade av kalk, märgel och någon gång lera. Järnhalten är i allmänhet
blott 30 å 40 %. Vid gruvan Bülten äro anlagda två lodräta schakt, som träffa
malmlagret på 60, resp. 120 m djup, och från schakten uppdelas detta medelst horisontala
fältorter i etager av 100 m höjd, efter stupningen räknat. Från fältorterna drivas efter
Fig. 269. Lodrätt tvärsnitt genom kopparskifferformationen i Nordtyskland.
stupningen lutande tvärorter till ovanför varande etage. Med kvarlämnande av en 10
m malmpelare närmast fältorten drivas med början nedtill i etagen från tvärorten 4 m
breda och 4—5 m höga strossar 50 m åt vardera sidan. De färdiga strossarna igensättas,
och under kvarlämnande av en 2 m tjock vägg drives högre upp en ny stross. Väggen
borttages vid det senare rummets successiva igensättning, och på så sätt fortsättes hela
etagen uppöver.
Den härstädes brukade igensättningsmetoden är sandigensättning, som utmärkes
därav, att som fyllnadsmaterial användes sand och grus, som transporteras ned i gruvan
medelst vattenspolning. Genom siktning avskiljas alla stenar över 15 å 40 mm diameter
och återstoden föres till fickor, ur vilka den med starka vattenstrålar spolas ned genom
grova rör i gruvan. Då allt vattnet åter måste pumpas upp ur gruvan är det viktigt att
ej använda för mycket sådant; vid flacka fyndigheter behövas 2 å 3 m3 vatten pr m3
sand, men vid starkare stupning är förhållandet 1:1. Sandigensättningen uppfanns
redan på 1880-talet men fick större användning först omkring sekelskiftet och är
numera av stor betydelse, framförallt i kali- och stenkolsgruvor.
Med många lokala modifikationer voro dessa nu beskrivna brytningsmetoder de
enda vid malmbrytningen använda ända till slutet av 1800-talet. Först utarbetade i
Nordamerika hava emellertid sedermera vissa andra förfaranden fått en mycket
vidsträckt spridning och hava visat sig i många fall vara överlägsna de äldre.
Magasinsbrytningen är mycket enkel till sin grundidé, vilken f. ö. framgår av namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
