Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Metoder för brytning av bergmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METODER FÖR BRYTNING AV BERGMALMER.
293
emellertid ej detta program med självras av magasinspelarna genomföras, så att någon
av efterföljande metoder måste tillämpas vid deras avlägsnande.
Magasinsbrytningen började för omkr. tjugufem år sedan först användas vid
Grängesbergs gruvfält, men har sedan fått mycket vidsträckt spridning och tillämpas
numera i regel i stor utsträckning överallt, där malmens beskaffenhet tillåter, t. ex. i
Gällivare malmberg. Metoden lämpar sig bäst för relativt fasta malmer, där ras i
takstrossarna ej behöver befaras, ty då genom tappningen det magasinerade berget är i nästan
ständig rörelse kunna stöd, t. ex. timmerstöttor, ej uppsättas på detsamma mot lossniga
takpartier på samma sätt som är möjligt vid takbrytning med igensättning eller såsom
sker vid tvärbrytningen med upplagda bergstöd. Malmerna böra ej heller hava flackare
stupning än 50° å 60°, då i annat fall berget blott med svårighet eller icke alls glider ned
till tappgluggarna.
Det karakteristiska för de s. k. rasbrytning smetoderna är, som av namnet framgår,
att man söker leda brytningen så, att malmen med utnyttjande av dess naturliga beuä-
Fig. 271. Plan av anordningen av tvär- och längsgående magasin vid magasinsbrytningen
i Gällivare malmberg.
genhet för sprickbildning samt med hjälp av dess egen tyngd och av trycket från
ovanför varande bergpartier krossas och kommer i ras. Många fyndigheter innehålla malm
av så lös konsistens, att de nästan kunna betraktas som ett av naturen färdigställt
magasin, ur vilket man blott behöver tappa malmen. Så har t. ex. varit förhållandet med
järnmalmen i Rosberg i Nora socken och i Mossgruvan i Ljusnarsbergs socken. Vid rasen
i äldre tider i Falu gruva uppstodo ofta stora partier malmhaltigt, löst rasberg, som
tillgodogjordes medelst en visserligen föga systematisk rasbrytning.
Blockrasbrytning användes numera rätt mycket, särskilt i Förenta staterna i för
densamma lämpade malmer, d. v. s. sådana av stor mäktighet och med malm, som icke
är för hård men heller icke för lös, och som är genomdragen av skölar och sprickor.
Malmkroppen indelas i block i vertikal led genom orter från schaktet. Block- eller etagehöjden
avpassas efter malmernas större eller mindre benägenhet för ras, vid
Klacka-Lerbergs-gruvan i Nora socken har den t. ex. varit nära 30 m. Man börjar nedtill i översta blocket
att underminera detsamma genom att driva varandra korsande fält- och tvärorter. De
mellan orterna kvarstående pelarna försvagas därefter genom borrning och skjutning i
sidorna, tills de nätt och jämnt förmå uppbära trycket av den ovanför varande malmen.
Begynnande med de längst från schaktet belägna pelarna sönderskjuter man slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
