Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Brytningsmetoder för stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGSMETODER FÖR STENKOL.
303
heter i berget samlingar av gruvgas, vilken, då sprickan eller håligheten blottats, hastigt
utströmmar och därvid åstadkommer olyckor, ej minst genom det oväntade i dess
framträdande.
I vissa gruvor har man uppmätt ett högst betydande tillflöde av gruvgas; så har
t. ex. för antracitgruvan Lance Mine i Pennsylvania, U. S. A., kvantiteten uppskattats
till 105 m3 pr minut, men detta är givetvis exceptionellt mycket. Tillflödet av gruvgas
ökas när lufttrycket sjunker och minskas när det stiger.
Den största gasexplosionsolycka, som någonsin förekommit, torde vara den i gruvan
Courrières, Pas de Calais, Frankrike, som ägde rum den 10 mars 1906 och vid vilken
1 100 man dödades. En annan av betydande omfattning inträffade år 1913 i gruvan
Senghenydd i Wales i England, då 439 man förolyckades. I Preussen har man under de
senare årtiondena kunnat nedbringa explosionsolyckorna därhän, att medan åren 1881
—90 i medeltal 1 person dödades på 539 623 ton uppfordrade kol, motsvarande siffra för
perioden 1911—18 var 2 610 000 ton. Säkerheten var sålunda i det närmaste 5-dubblad.
Det förnämsta medlet till explosioners förekommande är givetvis kraftig
ventilation i alla gruvans avdelningar och särskilt vid brytningsställena. Övergivna delar av
gruvan, som svårligen kunna ventileras eller undersökas, böra noga avstängas från de
områden, där arbete pågår. Då emellertid på detta sätt bildning av explosiva
gasblandningar ej kan alldeles undvikas, inriktar man sig även på att förhindra att dessa kunna
bliva antända. Så t. ex. är det oftast i lag föreskrivet, att på annat ställe (s. 261)
beskrivna säkerhetslampor skola användas, och bruk av bart ljus eller tobaksrökning
förbjudas alldeles, liksom det även måste sörjas för att gnistbildning förhindras vid
användning av elektrisk energi för belysning eller maskindrift. När sprängämnen måste
användas, gör man alltid bruk av s. k. säkerhetssprängämnen, d. v. s. sådana som vid
sakkunnig behandling ej antända explosiva gasblandningar. Dylika sprängämnen äro bl. a.
sekurit och roburit, som bestå av salpeter och dinitrobenzol, westphalit (94 %
ammoniak-salpeter och 6 % harts), samt kolkarbonit (en blandning av nitroglycerin, kalisalpeter
och rågmjöl) m. fl.
För att minska dammbildningen brukar man ibland bespruta gruvans tak och
väggar med vatten. I vissa gasrika gruvor, vilkas kol lätt bildar fint damm, finnas
rörledningar för vatten från gruvans högre belägna partier till olika delar av densamma, och
från dessa leda slangar till de olika arbetsrummen.
Till förhindrande av en kolgruveexplosions spridning användas flera metoder.
Man kan t. ex. utefter taket i en ort anordna en rad med vatten fyllda kärl, så uppställda
att de av luftstöten från en eventuell explosion bringas att stjälpa och tömma ur
vattnet, som då binder koldammet och förhindrar att explosionen fortplantar sig. Ett ännu
bättre, ganska egendomligt sätt är följande. Man upplägger på hyllor eller i stjälpbara
lådor utefter orternas väggar och tak stoftfint krossat mjöl av en lämplig bergart, t. ex.
lerskiffer. I Förenta staterna användes ofta kalkmjöl, som är så finkrossat, att hälften
av kornen ha mindre diameter än 0.07 mm. Samma häftiga luftström eller luftstö t,
som virvlar upp koldammet och gör luften explosiv, bringar även stendammet att blanda
sig med luften, och skulle koldammet brinna, upptager stenen värme, d. v. s. verkar
avkylande och släckande på lågan. Enligt nyare undersökningar kunna även
gruvgasex-plosioner motverkas med samma anordning. Det behövs emellertid rätt mycket
stendamm för att motverka en kraftig explosion. En explosionsspärr i en ort måste för att
vara effektiv så anordnas, att 320—500 kg stendamm på varje kvadratmeter av ortens
genomskärningsarea kunna i rätt tid bringas att träda i funktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
