Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Brytningsmetoder för stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 281. Räddningsmanskap, ifört syrgashjälmar.
Gruvbrand kan även uppstå på annat sätt än i samband med explosion. Många
kolsorter upptaga nämligen med begärlighet syre ur luften; därvid alstras värme, och
stundom blir temperaturen så hög att antändning sker. Fenomenet kan lätt studeras
i större, på marken upplagda stenkolshögar, som nästan i regel bliva varma inuti, och
t. o. m. kunna råka i brand. Som nämnt äro vissa av de uppstående
förbränningsprodukterna giftiga, vilket i hög grad försvårar bekämpandet av en gruvbrand, som över
huvud taget är mycket besvärlig att släcka. Enär en dylik förorsakar stor skada,
ej endast genom att dyrbara byggnadsarbeten förstöras utan även emedan delar av
fyndigheten kunna brinna upp, måste största uppmärksamhet ägnas åt förhindrandet av
dess utbrott. Man måste sålunda vara försiktig med alla lätt antändliga ämnen, och
vidare måste man bryta rent, d. v. s. icke kvarlämna något kol i den del av gruvan, som
skall rasa igen, emedan detta lätt kan antändas, men brandstället då ej är åtkomligt
för släckning. Så snart kolet visar sig
uppvärmt på något ställe, måste det
genast huggas löst, avkylas genom
pågjut-ning av vatten och uppfordras. Likaså
böra sådana anordningar vara vidtagna,
att man hastigt kan lufttätt avspärra det
ställe, där brand utbrutit, ty detta är enda
sättet att förhindra dess utbredning. När
Sveagruvan på Spetsbergen år 1925 råkade
i brand satte man den under vatten, så
snart våren framskridit så långt, att
sådant fanns tillgängligt.
Under släckningsarbetet vid en
gruvbrand och särskilt när det gäller att
rädda de arbetare, som bedövats av
brandgaserna, måste tillförseln av frisk
luft ofta inskränkas till det minsta
möjliga, emedan denna ger elden ny fart.
I sådana fall användas särskilda
and
ning sapparater, med vilkas hjälp man kan utföra de nödvändigaste arbetena i den
brandgasfyllda atmosfären. Åtskilliga sådana apparater äro i viss mån efterbildningar
av dykarapparaterna och bestå sålunda av en med titthål och ventiler försedd, lufttät
mask, som omgiver huvudet. Till denna mask föres frisk luft genom en slang. Vid
andra apparater medföres en behållare med erforderlig andningsluft i komprimerad form
eller stundom med ren syrgas, fig. 281; ej sällan minskas behovet av lufttillförsel därigenom
att den utandade luften med hjälp av alkalihydrat befrias från den vid andningen
bildade kolsyran och således ånyo kan inandas utan skada, sedan den tillblandats med
syrgas.
Den mest förödande gruvbrand, som någonsin förekommit, torde vara den som
inträffade 1909 i gruvan S:t Paul n:o 2, Illinois, U. S. A., och som förorsakades av att eld
utbröt i ett Htet höupplag under jord, upplagt för transporthästarnas räkning. Vid detta
tillfälle omkommo 256 arbetare.
Även i metallgruvor med mycket virke i byggnadsarbeten under jord händer det
någon gång att elden kommer lös. I Belmontgruvan i Nevada, U. S. A., förolyckades 1911
vid ett dylikt tillfälle 17 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
