Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Upptagning av sjö- och myrmalm - Brunkolsbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 317. Upptagning för hand av sjö- och myrmalm.
Efter Melander.
som framgår av fig. 317. Med en dragraka hopsamlas bottenlagret till en ring, varefter
med en mindre kastraka ringen genom hastiga knyckar flyttas in mot centrum. Härvid
uppstår genom vattnets inverkan en viss rensning av materialet från lättare och ej
önskvärda beståndsdelar. Sedan på så sätt jämförelsevis ren malm hopsamlats i en hög,
nedsänkes den s. k. sällingen, d. v. s. ett av en plåtring med säckvävsbotten bestående
sålliknande redskap, i vilken malmen kastas med kastrakan för att sedermera upplyftas
på isen. Tvenne malmupptagare kunna på detta sätt upphämta 4 ton ren malm om
dagen. På sommaren försiggår arbetet på liknande sätt från en med två hål försedd
förankrad flotte. Fig. 316 visar en dylik sjömalmsupptagning i Finland, varifrån
uppgives, att tvenne arbetare dagligen
kunna upptaga 1—1.5 m3 malm från
högst 5 m djup.
S j ömalmsupptagarens yrke, som
fordrar lång vana och goda krafter,
är ingalunda lätt, då det bl. a. är
nödvändigt, att arbetaren skall
kunna rätt uppfatta och bedöma
de olika ljud, som uppstå då rakan
skrapar mot bottenpartier av olika
beskaffenhet och malmhalt.
För upptagning i större skala
finnas konstruerade en sorts skop-
mudderverk, vilka skumma av och uppfordra det översta bottenlagret, varefter malmen
genom vattenspolning befrias från lera och slam, som åter utsläppes i sjön.
Myrmalmen, som för tackjärnstillverkning anses mindre lämplig än sjömalmen
och användes endast för blandning med denna, kan givetvis uppgrävas med hacka och
spade ur de mossar, kärr och sumpiga ängar, varuti den förekommer.
Brunkol sbrytning.
Av H. Carlborg.
Brunkol från olika fyndigheter hava alltefter ålder m. fl. inverkande
omständigheter sinsemellan högst olika bränslevärden, som dock i regel äro mindre än
stenkolens. På grund härav betinga de ett avsevärt lägre pris än dessa och ställa sig
proportionsvis dyrare vid transporter, varför de kunna bearbetas med ekonomisk fördel
endast om förhållandena äro i motsvarande mån gynnsamma. Flötser av en mäktighet,
som vid stenkolsfyndigheter motivera ett tillgodogörande, äro, när det är fråga om
brunkolsförekomster, ofta fullständigt värdelösa. Lyckligtvis nå dessa senare ofta stora
dimensioner, så t. ex. förekomma mäktigheter på upp till 100 m och mera, vadan de under
gynnsamma betingelser kunna bearbetas med stor fördel. Brunkol äro dels jordartade,
lätt sönderfallande, såsom de i Sachsen, Brandenburg och Bayern förekommande, dels
hava de ännu delvis bibehållit sin trästruktur och kallas då lignit, som ofta förekommer
tillsammans med föregående typ, och dels äro de s. k. beckkol, som finnas i stor
utsträckning i bl. a. norra BÖhmen och äro spröda, beckglänsande med mussligt brott. Där
brunkolslagren kommit i kontakt med frambrytande eruptiva bergarter och således blivit
utsatta för värme, hava de vanligen blivit omvandlade till stor likhet med stenkol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
