- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
335

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Torvtillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TORVTILLVERKNING.

335

ligt billigt, skulle inemot av de i Sverige förbrukade gaskolen kunna ersättas med
torv, förutsatt att denna är av fullgod beskaffenhet.

För att tillgodogöra torven i stor skala vore det synnerligen önskvärt att helt och
hållet kunna göra sig oberoende av lufttorkningen. Den metod, på vilken i detta
hänseende de största förhoppningarna blivit ställda och som blivit prövad både i Sverige och
i Skottland, är den s. k. våtkolningsmetoden. Den uppfanns i Sverige av F. A. Carlstein,
M. Ekenberg och G. de Lav al samt går i korthet ut därpå, att genom mekanisk
pressning och värmetorkning avlägsna vattnet. Torvens kolloida eller geléartade tillstånd
tillåter som nämnt ingen nämnvärd mekanisk utpressning av vattnet, vadan man söker
upphäva kolloidtillståndet genom torvmassans uppvärmning under tryck i rörsystem till
omkr. 200° C. Härvid undergår torvsubstansen en partiell kolning, som givit upphov
till namnet å förfarandet, och varigenom den förlorar sin kolloida egenskap, så att den
kan i filterpressar utpressas till en halt av 50 % torrsubstans, som med torkanordningar
med värme kan höjas till 85 %. Slutprodukten erhålles i form av torvpulver eller
briketter, av vilka 1 ton motsvarar c:a 0.80 ton bästa stenkol. Det ekonomiska resultatet
av fabrikationen är dock t. v. föga uppmuntrande, bl. a därför att filterpressfrågan ej
lösts eller att åtgången av bränsle i en dylik anläggning är alltför stor, men kan
möjligen förbättras.

Bland övriga torvförädlingsmetoder kunna nämnas den elektroosmotiska, vid vilken
det kolloida tillståndet upphäves medelst en genom den finfördelade gröten ledd elektrisk
ström, vidare jäsningsmetoden, där man söker vinna sitt mål genom att låta vissa
bakterier inverka på torvgröten, samt slutligen åtskilliga pressnings- och
värmetorknings-jörfaranden.

Trots att särskilt strax före och under världskriget ett livligt experimentarbete
pågick — givetvis animerat av höga stenkolspris — och fortfarande pågår, väntar ännu
»bränntorvfrågan» på sin lösning, om därmed syftas på en metod, som kan tillämpas i
stor industriell skala, och som lämnar en i pris- och kvalitetshänseende med övriga
bränslen fullt konkurrenskraftig produkt. Den största svårigheten ligger i att kunna
nedpressa tillverkningskostnaden till ett nog lågt belopp. Under vissa förhållanden är
dock bränntorv ett ingalunda föraktligt bränsle.

Torvströ användes i stall och ladugårdar för att bereda kreaturen en lämplig bädd
samt uppsuga den flytande spillningen och därigenom tillvarataga dess ur
gödslings-synpunkt fördelaktiga beståndsdelar. Bl. a. absorberas de värdefulla kväveföreningarna,
varjämte ströet genom sin sammansättning och övriga egenskaper ökar gödselns värde.

Som råmaterial för dess framställning, s. k. strötorv, tjänar bäst torv av vitmossa,
vars egenartade anatomiska byggnad sätter den i stånd att mer än andra växter
uppsuga och kvarhålla vatten. Strötorv från odikad vitmosse håller 93 till 95 % vatten
och från dikad högst 90 %. Om man ur råtorv med 90 % vatten vill framställa 100 kg
lufttorr torv med 30 %, måste man ur mossen upptaga 700 kg, varur 600 kg vatten,
d. v. s. 95.2 % av ursprungliga vattenhalten, måste avlägsnas genom avdunstning. Den
helt obetydligt humifierade vitmossan är mindre kolloidal och kvarhåller sålunda vattnet
på annat sätt än bränntorven. På grund av bl. a. denna för strötorv lämpliga låga
hu-mifieringsgrad är vitmosstorven icke ägnad för framställning av god bränntorv.
Bränntorv- och torvströindustrierna utgå sålunda från material med vitt skilda egenskaper
och äro icke konkurrenter i fråga om råvaran utan komplettera i stället varandra i många
fall, då en mosse såväl å vissa skilda delar som i vissa lager kan hålla strötorv och i andra
bränntorv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free