Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Krossning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Detta tillgår då på så sätt, att en valskross krossar från t. ex. 300 mm ned till 15 mm.
Å en lägre ställd kross omkrossas 15 mm kornen ned till exempelvis 5 mm för att
slutligen å en ännu lägre ställd maskin nedkrossas till 1 mm. Orsaken till detta förhållande
är den, att en valskross, som skall krossa mycket fint, helt enkelt ej förmår gripa stora
stycken. Detta torde omedelbart framgå av fig. 355, som visar valskrossarnas
konstruktion. Krossarna bestå, som framgår av figuren, av ett par lika stora valsar (a och b) av
stålgjutgods, fästade på var sin axel och roterande mot varandra med lika stor hastighet.
Då malm inmatas mellan valsarna från rännan £ indrages den av deras rörelse och
sönderkrossas vid genomgåendet av den smala öppning, som valsarna bilda. Vid finkrossning
ställas valsarna så, att de trycka mot varandra eller ligga nära varandra, varvid de
hållas spända mot varandra av kraftiga spiralfjädrar o. Dessa fjädrar hava även det
ändamålet att skydda maskinen vid mycket stora påkänningar. Det kan nämligen
inträffa vid valskrossar så väl som vid alla andra krossmaskiner, att hårda föremål,
exempelvis släggor e. d. av stål, inkomma i krossen. Om ingenting därvid funnes, som
giver med sig, skulle krossens ramkonstruktion helt enkelt sprängas sönder, om motorer
och andra drivanordningar äro tillräckligt
kraftiga, vilket f. ö. faktiskt inträffat
åtskilliga gånger vid stora tuggare. Fjädrarna
hava därför en dubbel och mycket viktig
uppgift vid valskrossarna. Numera är det
vanligt att driva båda valsarna var för sig
med remmar. Förr däremot drevs vanligen
den ena valsen med kugghjulsutväxling
från den andra.
Valskrossar komma ännu till
användning, då det gäller att driva krossningen
försiktigt, d. v. s. att krossa malmen så, att
största möjliga mängd relativt grova korn
och minsta möjliga mängd fint mjöl bildas. Detta kan nämligen hava betydelse för
nedbringande av metallförlusterna vid vissa anrikningsprocesser.
Avverkningsförmågan är vid valskrossar synnerligen varierande efter olika
förhållanden. Kraftåtgången håller sig för de vanligaste storlekarna i 10 till 50 hkr.
Den kände uppfinnaren Edison försökte vid århundradets början att använda
valskrossen som universalkross. För grovkrossning lät han konstruera valsverk av
alldeles speciell typ, som kunde taga emot block av flera tons vikt. För finkrossning använde
han breda finslipade valsar och drev krossningen å dessa så långt, att han kunde använda
dem för krossning av Portlandcement, vilket som bekant är av en betydande
finhets-grad. De visade sig emellertid mindre driftsäkra och mera oekonomiska för detta slag
av krossning än de s. k. rörkvarnarna, som senare skola beskrivas.
Då det gäller krossning av mera lättkrossat material t. ex. kol använder man valsar,
som blivit försedda med tänder eller utsprång för att lättare sönderklyva kolstyckena.
Fig. 355. Valskross med mataranordning.
Stampverk. De äldsta maskiner, som kommit till användning vid finkrossning,
torde vara stampverk eller bokverk, vilka hava den särskilt i äldre tider med säkerhet
uppskattade förmågan att krossa relativt stora stycken direkt ned till fint mjöl.
Stampverket består i sin enklaste form av ett antal stämplar eller stockar,
ursprungligen av trä och i ena (nedre) änden skodda med järn. Dessa stockar, som voro lodrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
