Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Siktar - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
nom att sikten eller siktramen påverkas av ett tandhjul eller ett obalanserat,
svänghjul.
Vibrerande siktar uppställas alltid lutande 25—40° från horisonten. Rågodset
påmatas upptill och rinner ned över siktduken. Genom vibrationerna dels påskyndas
sikt-ningen och dels hålla sig dukens hål bättre rena. Detta är särskilt fördelaktigt vid
fin-kornigt gods.
Anriknings metoder.
Anrikningsprocedurerna grunda sig på sinsemellan olika fysikaliska egenskaper hos
de mineral, som skola skiljas eller separeras. De viktigaste ifrågakommande metoderna
äro våtmekaniska, grundade på olikheter i fråga om specifik vikt, magnetiska, grundade
på olikheter i fråga om magnetiska egenskaper, elektrostatiska, grundade på olikheter
i fråga om elektrisk ledningsförmåga, och flotationsmetoder, som grunda sig på vissa,
ännu ganska ofullständigt kända företeelser och egenskaper.
kopparkis............4.1—4.3
zinkblände...........3.9—4.1
granat..............3.2—4.3
pyroxen.............3.2—3.6
hornblände..........2.9—3.4
Våtmekaniska anrikningsmetoder. Som bekant hava olika kroppar ofta olika
specifik vikt, d. v. s. vikt i förhållande till vikten av samma volym vatten. De vanligaste
mineralens specifika vikter anföras i nedanstående tabell.
guld.............15.6 —19.3
blyglans.........7.4 — 7.6
magnetit .... 5.17— 5.18
järnglans .... 4.9 — 5.3
svavélkis .... 4 95— 5.10
kalkspat...........2.7
kvarts.............2.66
grafit............2.1 —2.2
antracit...........1.3 —1.7
stenkol............1.1 -—1.4
I fråga om mineral, som innehålla värdefulla metaller, de s. k. malmminer dlen,
förhåller det sig så, att de som regel äro tyngre än gångartsmineralen. Vid t. ex. stenkol
inträffar det motsatta förhållandet, eller att de rena kolkornen äro lättare än de åtföljande
bergartskornen.
Medelst en vätska av t. ex. specifika vikten 3.5 skulle en blandning av kvarts- och
magnetitkorn lätt kunna separeras, emedan de förra flyta på ytan och de senare falla
till botten. I praktiken kan ett sådant förfarande dock ej komma till användning, emedan
de kända vätskor, som hava erforderlig hög specifik vikt, ställa sig alldeles för dyrbara. På
senare åren har dock ett av Chance utarbetat förfarande haft en viss framgång vid
stenkolsanrikning. Man håller därvid fin sand uppslammad i vatten genom att detta
gives en pulserande rörelse, och uppslamningen förhåller sig då gentemot de jämförelsevis
grova kolstyckena såsom en vätska, vars specifika vikt ligger mellan vattnets (sp. v. 1)
och sandens (sp. v. 2.7 om det rör sig om kvartssand). Kvantitetsförhållandet mellan
sand och vatten kan tydligen avpassas så att blott rena kolstycken flyta. Kolet blir
givetvis blandat med sand, men kan lätt skiljas därifrån på grund av den olika storleken.
Det återstår ännu att se om förfarandet kan bliva av någon större betydelse.
De hittills utarbetade och i praktiken använda våtmekaniska anrikningsförfarandena
grunda sig i stället på det olika sätt, varpå korn av olika specifik vikt röra sig i
stillastående vatten eller förhålla sig, om de påverkas av en vattenström.
Om korn, t. ex. kulor av olika storlek men av samma specifika vikt, få falla i
stillastående vatten, observerar man, att de stora sjunka hastigare än de små. Om däremot lika
stora korn av olika specifik vikt få falla på samma sätt, sjunker det specifikt tyngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
