Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK BEHANDLING. ANRIKNINGSMETODER.
397
Fig. 376. Handsättmaskin.
fortare än det specifikt lättare. Detta senare beror på att tyngdkraften, som ju
åstadkommer fallandet, vid de specifikt tyngre kornen är större, under det att det motstånd,
som vattnet erbjuder mot rörelsen och som beror av kornets storlek och form, i båda
fallen är lika. Låter man olika korn sjunka i en uppåtstigande vattenström kan
givetvis dennas hastighet avpassas så att vissa korn röra sig nedåt mot strömmen och vissa
uppåt med densamma.
Kornens form inverkar också på det motstånd, de göra mot vattnet, och
komplicera något förhållandena i praktiken, där man ju har att göra med korn av rätt olika
gestalt.
Dessa nu i korthet skildrade företeelser kan man i anrikningstekniken begagna sig
av på flera vägar.
För grövre korn använder man sig av sättmaskinsarbete eller sättning. Den enklaste
apparaten härför är handsättmaskinen (fig. 376). S är ett i detta fall runt kärl, en sikt,
med jämförelsevis låga kanter, vars botten utgöres
av en perforerad plåt eller en siktduk av metall med
hål av lämplig storlek. Sikten hänger i stången a,
som är ledande fäst i en ungefär vid mitten vridbart
upplagd tvåarmad hävstång. I ena ändan uppbär
denna motvikten G, som ungefär utbalanserar
siktens och dess innehålls vikt, i andra ändan nedhänger
stången t, som vid g är försedd med handtag. Sikten
S nedhänger i tunnan F, som är fylld med vatten.
Det gods, som skall sättas, nedmakas ur behållaren
B på sikten, tills denna är nära full. Medelst
handtaget g och hävstångsanordningen föres nu sikten
omväxlande hastigt nedåt några centimeter och åter
långsamt uppåt. Vid siktens hastiga nedgående
komma tydligen kornen att sväva i vattnet, så att
de under ett kort ögonblick komma att förhålla sig,
som om de finge falla i vatten under tyngdkraftens inverkan, tills de åter uppfångas
på sikten vid dennas uppåtgående. Upprepas denna procedur visar det sig, att kornen
ordna sig så, att de specifikt tyngsta ligga underst och de lättaste överst. De senare
kunna avlägsnas och man har sålunda lyckats medelst handsättmaskinen skilja
mineralkorn av olika slag från varandra.
Dessa handsättmaskiner kunna blott komma till användning under vissa primitiva
förhållanden, ty det erforderliga handarbetet ställer sig dyrbart och den mängd mineral,
som kan sättas, är jämförelsevis obetydlig.
Man har därför konstruerat mekaniskt drivna sättmaskiner, som fått mycket stor
användning. Fig. 377 återgiver en enkel typ av en sådan, som består av tre i rad
sammanbyggda sättlådor a med spetsig botten, varför den kallas trerummig. Antalet lådor
är olika alltefter de lokala förhållandena, anrikningsgodsets art o. s. v. Varje låda är i
mitten delad på längden av en vägg, som dock ej når ned till botten. På ena sidan väggen
sitter den fasta sikten S, på den andra den rörliga kolven K, som genom en från den
roterande axeln W förande excenterstång kan givas en upp- och nedgående rörelse. Om
nu lådan är fylld med vatten ovan kolvens och siktens nivå, kommer den förra att giva
vattnet en pulserande rörelse, så att det strömmar upp och ned genom sikten. Befinner
sig en blandning av mineralkorn på denna, blir resultatet ungefär detsamma som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
