Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Ädelstenar och prydnadsstenar, av H. Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄDELSTENAR OCH PRYDNADSSTENAR. 445
alla nyanser av blått, gul safir eller orientalisk topas, som utmärker sig för livlig glans
och slutligen även violett rubin eller orientalisk ametist. Med stjärnsafirer menas ljusa
korunder, som genom det särskilda sätt, på vilket de äro slipade och till följd av
förefintliga, regelmässigt förekommande inneslutningar, vid belysning visa en sexstrålig
stjärna och en egendomlig glans. Hos stenar från Ceylon framträder denna företeelse,
asterism, synnerligen vackert. Ädel korund förekommer huvudsakligast i lösa
avlagringar, men har även blivit anträffad i fast klyft i magnesiarika, kiselsyrefattiga eruptiva
bergarter. De viktigaste fyndorterna finnas i Burma, som lämnar framförallt rubiner,
på Ceylon, där safirer samt orientaliska topaser och ametister äro vanligast, och i
Brasilien. En av världens största safirförekomster är Yogogruvan i Montana i Förenta
staterna, var est sedan 1898 utvunnits stenar till ett värde av nära 20 miljoner kronor.
Beryll, smaragd, akvamarin. Beryll är ett dubbelsilikat av metallerna beryllium
och aluminium, som förekommer i väl utbildade, pelarformiga eller cylindriskt rundade,
hexagonala kristaller. Den vanliga beryllen är ett ogenomskinligt mineral med matt
glans, som till utseendet påminner om fältspat. Någon praktisk användning har den
icke. Den genomskinliga ädla beryllen utmärkes ofta av klara och rena färger, de
mörkgröna varieteterna kallas smaragd, de blåaktigt gröna eller blå gå under
benämningen akvamarin. Gul ädel beryll förekommer i N ordamerika.
Beryllen är ett typiskt gångmineral, som ofta träffas i pegmatitgångar, samt
uppträder dessutom i glimmerskiffer eller kalksten. Redan i forntiden voro
smaragd-fyndigheterna vid Kosseir i Egypten nära Röda havet kända, men ända till Amerikas
upptäckt synes smaragden hava varit en sällsynt ädelsten. Den har emellertid
brutits alltsedan 1555 i avsevärd omfattning vid Muzo i Cordillererna i Colombia och
efter 1830 hava även i Ural vid Takovaja, öster om Jekaterinenburg, smaragdgruvor
blivit bearbetade. I Salzburg i Tyrolen samt i Steiermark finnas likaså
smaragd-fyndigheter.
Smaragdkristaller äro till en del av betydlig storlek, men de flesta äga
ogenomskinliga ställen, s. k. moln, samt äro dessutom sprickiga och innehålla glimmerfjäll.
Detta är orsaken till att stora felfria stenar äro ytterst sällsynta och stå högre i pris än
lika stora diamanter. Då den i Colombia brutna stenen i ännu fuktigt tillstånd utsättes
för hastig torkning visar den benägenhet att sönderspringa samt antaga en matt färg,
vadan de ur gruvan upptagna stenarna få ligga inneslutna några dagar i kärl, i skydd
för solljuset, medan de torka. Den största kända smaragden förvarades i
mineralkabinettet i Leningrad och vägde 2.5 kg. Den härstammade från Sibirien.
Akvamarinen är mycket allmännare än smaragden och förekommer även i stora
felfria stycken, varför dess pris är betydligt lägre; särskilt sjönk det sedan fyndigheterna
i Brasilien upptäckts, emedan där ofta stora stenar av ända till några kilograms vikt
anträffades. Den mest bekanta bland de sibiriska fyndorterna är belägen vid
Nert-schinsk i Ostsibirien. Dessutom förekommer akvamarinen på många ställen i Nordamerika.
Topas är ett fluorhaltigt aluminiumsilikat av vanligen gul färg, som dock kan hava
många nyanser. Så är t. ex. indisk topas saffransgul, brasiliansk guldgul, sachsisk
vingul, sibirisk eller taurisk blåaktig, nästan färglös. Röda varieteter kallas rosatopas och
brasiliansk rubin, vilka även kunna framställas ur gula topaser genom dessas glödgning
utan lufttillträde, t. ex. i kolpulver. I Minas Geraes i Brasilien finnes en sort som är
vattenklar och därför på portugisiska kallas pingo d’agua (vattendroppe), vilken under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
