Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
särdeles lämplig och användbar till byggnadsarbeten, varom dess förekomst i en
ofantlig mängd byggnadsverk i Stockholm vittnar. Bland större därav utförda arbeten kunna
nämnas Lejonbacken vid Kungl. slottet, terrasserna och obeliskerna vid Nordiska museet,
piedestalen till Linnéstatyn o. s. v., gator, kajer och hussocklar icke att förglömma.
På senare tid har Stockholmsgraniten i rätt stor utsträckning börjat ersättas av
Norrtäljegranit (9, fig. 451), som bl. a. brytes av Stockholms stad i eget brott vid Vätö.
Sockeln och bottenvåningens granitbeklädnad å Operahuset i Stockholm äro utförda
av Norrtäljegranit liksom också nedre delen av Gustav II Adolfs ryttarstaty.
Även andra av Upplands graniter hava funnit praktisk ehuru blott lokal
användning, t. ex. den gråa, medelkorniga Uppsalagraniten.
De i Norrland förekommande graniterna tillgodogöras t. v. i blott ganska obetydlig
utsträckning. Av den röda finkorniga gnejsgranit, som efter förekomstorten benämnes
Kilafor sgranit, hava dock framställts en mängd skulpturala och ornamentala detaljer å
Riksbanks- och Riksdagshusen i Stockholm, och av den gråa, medel- till finkorniga,
vanligen något porfyriska Örnsköldsviksgraniten från Åsberget nära Örnsköldsvik har
tillverkats bl. a. överstycket i piedestalen till Gustav II Adolfs staty i Stockholm.
Vackra prov på svensk polerad granit finnas anbragta som väggbeklädnad i hallen
utanför de geologiska och mineralogiska samlingarna i Riksmuseet i Stockholm. Där
ses bredvid varandra granitplattor från Vånevik (mörk och ljus sten), Jungfrun
(Virgo-granit), Tranås, Uthammar, Flivik (vid Oskarshamn) och Hunnebo (i Bohuslän),
gnejsgranit från Vånga och Lamhult (Småland) samt syenit från Ekeröd (Skåne), för att ej
nämna diabas från Gylsboda (Skåne) och kolmårdsmarmor.
Utomlands brytes och tillgodogöres granit på en otalig mängd ställen. Det
bohuslänska granitområdet fortsätter in över norska gränsen och tillgodogöres i Norge i trakten
av Idefjorden. På Bornholms nordspets ligger ett stort granitbrott vid Hammeren. I
Finland har man flerstädes brutit de talrikt förekommande graniterna, ehuru någon
egentlig exportindustri ej kunnat uppväxa. De därstädes talrikt förekommande röda,
ibland ganska vackra, porfyrartade rapakivigraniterna hava visat sig vara icke
motståndskraftiga mot vittring, varpå även deras finska namn (rapakivi betyder rutten
sten) häntyder. Förhållandet beror på att en del av fältspaten lätt angripes av
atmosfäri-lierna, varigenom hela stenen så småningom sönderfaller i småbitar. I södra Tyskland,
särskilt i Sachsen, i Österrike, på Balkanhalvön, i Schweiz, i Italien, i Frankrike, på
Pyreneiska halvön, i Nordamerika o. s. v. tillgodogöras även graniterna i stor
utsträckning. På grund av materialets stora tyngd och jämförelsevis ringa värde samt i
anledning av användbara graniters allmänna förekomst hava granitindustricentra en
jämförelsevis lokal betydelse. Det är belägenheten vid kusterna, de billiga sjöfrakterna samt
avsaknaden av goda granitsorter i norra Tyskland, Danmark och en del av England
som gjort, att den svenska stenindustrien kunnat få den internationella betydelse som
verkligen är fallet, i det att exporten tidvis varit betydlig, även till så avlägsna länder
som t. ex. Argentina.
Syenit. Syeniten är ofta granitliknande, men skiljer sig genom frånvaron av
kvarts; den är ej sällan mera hållfast och slitstark än graniten, vadan den lämpar sig
väl till gatsten o. d. I Sverige brytas blott få syeniter i motsats mot vad som sker
flerstädes i södra Norge. Särskilt bekant är s. k. norsk eller pärlemorldbrador från trakten
av Langesundsfjord, som är en augitsyenit av grön, pärlgrå eller chokladbrun färg, vars
fältspat visar den ovannämnda blåaktiga labradoriseringen. Även i Sachsen och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
