Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENINDUSTRIEN. STENINDUSTRIELLT ANVÄNDA BERGARTER.
457
trakter av Sydtyskland, Ungern, Canada och Förenta staterna tillgodogöres syenit
under växlande benämningar.
Diorit, gabbro, diabas, hyperit m. fl. Dessa mörka eruptivbergarter benämnas
vanligen inom granitindustrien med det vetenskapligt sett oegentliga namnet svarta
graniter. De kunna vid ett flyktigt påseende vara varandra ganska lika och äro samtliga
kristalliniskt korniga bergarter, men hava sinsemellan en något avvikande
sammansättning. Så t. ex. består dioriten av fältspat (plagioklas) och hornblände, gabbro av
plagioklas och augitarten diallag, samt diabas av plagioklas och augit, medan hyperiten
kan karakteriseras som en mellanform mellan gabbro och diabas. Dessutom förekomma
i samtliga oftast såsom tillfälliga mineralbeståndsdelar magnetit, olika augit- och
horn-bländearter, titanjärn, apatit o. s. v.
De svarta graniterna äro i allmänhet rätt tunga med en specifik vikt av 2.7—3.5.
Utseendet kan växla avsevärt, från i det närmaste rent svarta till bruna, gröna, blåa
och gråa toner. I den s. k. bronsitdiabasen är fältspaten mörkfärgad av bruna
mikroskopiska partiklar, och samma förhållande råder med fältspaten i de likaledes i stor
utsträckning brutna hyperiterna. Vanligen antaga de svarta graniterna en präktig
polityr. Mest eftersökta äro de jämna helsvarta stenarna med likformig, vanligen tämligen
småkornig struktur. En vacker struktur är den ej sällan för diabaserna utmärkande
ojitiska, vid vilken större, ljusa, listformade fältspatkristaller ligga inbäddade i en mörk
grundmassa. Vanligen är det ganska svårt att erhålla större sprickfria stycken av den
svarta graniten, varför dessa betalas jämförelsevis dyrt. Vissa av de hithörande
bergarterna, t. ex. diorit och hyperit, uppträda företrädesvis som smala, långsträckta
gångar.
De svarta graniterna började först bearbetas av Hörting er ums sliperi vid Västervik
på 1880-talet (12 fig. 451) och blevo genast mycket omtyckta, särskilt till gravvårdar
och monument, så att numera en ganska omfattande industri är grundad på denna
råvara med avsevärd export till Förenta staterna. Den brytes huvudsakligen i ett
område i västra Sverige, sträckande sig från nordöstra Skåne förbi sydvästra delen av
Vättern upp till Vänerns nordöstra kust. De förnämsta industriområdena äro belägna i
nordöstra Skåne kring sjön Immeln (14 fig, 451), där bronsitdiabas brytes, i Småland i
trakten av Rydaholm (13 fig. 451) och i Värmland vid ölme station (11 fig. 451), där
hyperit åtminstone tidvis tillgodogjorts.
I Blekinge har man vid Karlshamn m. fl. ställen brutit en gråsvart olivindiabas,
ibland kallad syenit eller blågrå syenit, av vilken bl. a. de skulpterade björnarna vid en av
ingångarna till Berzelii park i Stockholm blivit utförda. Vackra, tämligen grovkorniga
diabaser träffas även i Dalarne, Åsbydiabas, och vid Galtström i Medelpad, men hava
hittills tillgodogjorts i ganska liten utsträckning, liksom fallet även är med diabasen och
gabbron i Ångermanlands skärgård på Ulvön m. fl. ställen.
Även utomlands tillgodogöras liknande bergarter på ett och annat ställe, särskilt
kan nämnas den italienska gabbron, som redan under Antiken användes både som
väg-beläggning och för polerade arbeten.
Porfyrer. Porfyrerna utmärka sig genom sin karakteristiska porfyrstruktur, d. v. s.
i en för ögat tät och ensartad grundmassa av mycket små mineralkorn av olika slag
ligga större korn eller kristaller, s. k. strökorn, vanligen bestående av fältspat. Inom
stenindustrien sammanfattas under namnet porfyr både de bergarter, som vetenskapligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
