Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 453. Porfyrvasen vid Rosendal.
benämnas med detta namn, och andra med liknande struktur, t. ex. granitporfyr och
porfyrit. Alltefter de olika färger grundmassan och strökornen kunna hava, t. ex. ljusa
korn på mörkbrun botten, röda korn på svartbrun botten, röd botten med mörkare korn
o. s. v., får stenen ett mer eller mindre tilldragande utseende, som i många fall högst
avsevärt höjes genom slipning och polering. Vissa porfyrer antaga nämligen vid
pole-ring vacker glasglans, äro täta och hårda samt medgiva utarbetandet av skarpa kanter.
Porfyrer äro icke sällsynta i södra och mellersta Sverige, men äro blott undantagsvis av
den beskaffenhet, att de äro
praktiskt användbara ens som
byggnadsmaterial, på grund av
ofördelaktig sprickbildning.
De s. k. Dala- eller
Älv-dalsporfyrerna i norra Dalarna
(15 fig. 451) äro särdeles väl
ägnade för bearbetning till även
de mest krävande föremål.
Nämnda bergarter hava ganska
varierande utseende, vadan en
mängd olika typer kunna
urskiljas, t. ex. den mörkbruna,
gulaktigt prickiga
Blybergspor-jyren, den rödprickiga
svartbruna Rännåsporfyren, den
enfärgat röda Bredvadsporfyren,
den mörkvioletta,
gulvitpric-kiga Klittbergsporfyren m. fl. På
Drottningholms slott finnes ett
praktbord, vars skiva är inlagd
med rutor av porfyr i ej mindre
än 64 färgskiftningar.
Däribland förekomma dock vissa
icke porfyriska bergarter, t. ex.
den gröna fonoliten från Särna
och den ovannämnda ofitiska Åsbydiabasen med vita lameller eller lister i en nästan
svart grundmassa. Uppmärksamheten fästes på porfyrerna härstädes redan under
1720-talet, och vid mitten av 1700-talet byggde bergmästaren A. F. Cronstedt vid
Schisshyttan i södra Dalarna ett efter kort tid nedlagt porfyrslipverk, men först efter
missväxtåren i början av 1770-talet, då man såg sig om efter nödhjälpsarbeten åt
befolkningen i dessa trakter, blev stenens tillgodogörande verklighet. Ett bolag bildades
1788 för porfyr verkets drift, och 1802 hade man hela anläggningen färdig och i full
gång med maskiner, som både uppfunnits och tillverkats av verkets förste styresman,
Eric Hagström. Verket inköptes av Karl XIV Johan 1818, ärvdes av Oscar I och
såldes av honom 1856. Då var rörelsen, som en period haft rätt stor omfattning men
aldrig medfört någon avsevärd ekonomisk vinst, redan på tillbakagång. 1867 brann
stora slipverket ned och ehuru man en tid framåt drev arbetet i andra verkstäder,
nedlades verket 1889. Porfyrslipning bedrevs sedermera en tid vid Bäcka bruk i Orsa.
Ett försök som gjordes år 1900 att upptaga särskilt bearbetningen av Blybergsporfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
