Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
ämnen, som man med flit tillsätter för att åt järnet giva speciella och för särskilda
användningsområden avpassade egenskaper.
Till den förra gruppen höra i första hand kol, kisel, mangan, fosfor och svavel,
vilka finnas närvarande i allt tekniskt järn. De oavsiktliga legeringsämnena kunna
indelas i nyttiga och skadliga, varvid kol, kisel och mangan äro att anse såsom nyttiga,
under det att fosfor och svavel i allmänhet samt koppar, arsenik, tenn, ett flertal gaser
m. fl. ämnen bruka hänföras till för järnet skadliga beståndsdelar.
Till den senare gruppen höra nickel, krom, wolfram, molybden, vanadin, titan, kobolt
m. fl. ämnen, vilka naturligtvis samtliga äro att hänföra till gruppen nyttiga
beståndsdelar. Det förekommer vidare, att man gör tillsatser av ämnen, tillhörande den första
gruppen såsom kisel och mangan; även de i huvudsak skadliga ämnena kunna härvid
komma i fråga. Fosfor t. ex., som gör järnet skört och svagt och således i allmänhet är
till skada, gör å andra sidan järnet synnerligen lättflutet, varför det i vissa fall kan vara till
nytta, exempelvis vid gjutning av konstföremål o. dyl., då vackra ytor och väl fyllda
formar äro fordringar, som gå före kraven på styrka och hållfasthet.
I smält tillstånd äro järnlegeringarna homogena flytande lösningar. Men lämnas en
järnsmälta att svalna, så utkristallisera de upplösta ämnena mer eller mindre
fullständigt. Denna utkristallisationj som fortgår såväl under stelnandet som under den fortsatta
avkylningen av den stelnade massan, beror därpå, att — såsom även vid vanliga
vattenlösningar i allmänhet är fallet — lösligheten avtager med fallande temperatur. De
utkristalliserande ämnena avskiljas härvid dels såsom kemiska föreningar, dels såsom rena
element, och det tekniska järnet kommer därför att efter fullständig avkylning bestå av
mekaniska blandningar av fasta lösningar, s. k. blandning skristaller, kemiska föreningar
och rena element.
Det tekniska järnets indelning och sammansättning. De järnlegeringar, som komma
till användning inom tekniken, äro många, liksom ock anledningarna därtill. Olika
framställningsmetoder giva järn- och stålsorter av olika art och karaktär, och olika
användningsområden fordra material med mycket olika egenskaper. Våra tekniska
järnlegeringar kunna därför allt efter olika indelningsgrunder indelas på många olika sätt.
Med hänsyn till smidbarheten indelas järnet i första hand i två stora
huvudgrupper: icke smidbart järn eller t a c k j ä r n, som håller så mycket av
vissa legeringsämnen, att det i varmt tillstånd ej kan bearbetas genom smidning, samt
smidbart järn, vilket är allt sådant järn, som i varmt tillstånd kan formförändras
genom smidning.
Förr var järnets halt av kol huvudsakligen den faktor, som bestämde, huruvida
en järnsort var smidbar eller ej. Några tillsatser av främmande ämnen förekommo ej,
och de använda järnsorterna voro relativt rena järn-kollegeringar. Under sådana
förhållanden är gränsen mellan de båda huvudgrupperna rätt skarpt markerad; så snart
kol-.halten överstiger 1,7 å 1,8 %, försvinner smidbarheten. Tillkomma andra legeringsämnen,
blir gränsen mera flytande, och någon bestämd gräns i avseende på sammansättningen
kan ej längre angivas.
Tackjärnet är i regel lättsmältare än det smidbara järnet. Vid upphettning
övergår det direkt från fast till flytande form, utan att först komma i något degigt och
smidbart tillstånd. Vid vanlig temperatur är det hårt och sprött. Grått tackjärn visar
dock en viss grad av smidbarhet, sålunda kan det t. ex. tillstukas på hörn och kanter.
Tackjärnet indelas i två grupper: koltackjärn eller vanligt tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
