Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar - Järnmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
I fuktig luft syresättes järnet redan vid vanlig temperatur. Vid denna företeelse,
som kallas röstning, bildas huvudsakligen ferrihydrat.
Upphettas järn eller stål, börjar det även i torraste luft att vid så låg temperatur
som 220° oxideras. Ytan överdrages då med en tunn oxidhinna, som allt efter olika
temperaturer antager olika tjocklek och därmed även olika färg. Härvid uppkomma de
s. k. anlöpningsfärgerna; vid 220° antager sålunda ett järn- eller stålstycke en gul färgton,
vid stegrad temperatur uppträder successivt färgerna brunt, rött, violett och blått, och
vid 330° är slutligen anlöpningsfärgen blågrön. Vid högre upphettning, t. ex. vid
väll-ning för efterföljande valsning eller smidning, oxideras järnet starkt, varvid bildas
vals-sinner eller hammarslagg, som huvudsakligen utgöras av järnoxiduloxid, Fe3O4.
Järnmalmer.
Järnmalm benämner man sådana i naturen förekommande föreningar av järn med
andra kroppar, som kunna användas såsom råmaterial för framställning av järn.
För att ett mineral, innehållande järn, skall vara lämpligt för järntillverkning, fordras,
att det besitter vissa egenskaper; dels får järnhalten icke understiga en viss undre gräns,
dels får mängden och arten av övriga beståndsdelar icke för hyttgången medföra
oövervinneliga svårigheter. Emellertid kunna även malmer med relativt mycket låg
järn-halt genom anrikning göras användbara; likaledes kan genom röstning halten av vissa
skadliga föroreningar (svavel och arsenik) till så stor del avlägsnas ur malmerna, att de
utan risk kunna uppsättas på masugnen.
Var man skall sätta den undre gränsen på järnhalten för att en järnmalm skall
tekniskt och ekonomiskt kunna utnyttjas för metallurgiska ändamål, är beroende av många
faktorer, såsom malmens sammansättning i övrigt, om den innehåller någon annan
värdefull beståndsdel, t. ex. mangan, i någon större mängd, om den är lättreducibel, malmens
anskaffningskostnad m. m. Vidare kunna betingelserna för användandet av en järnmalm
av viss sammansättning givetvis vara högst olika på olika platser på jorden. Bortser man
från anrikningsmalm, torde man emellertid kunna säga, att håller malmen under 30 %
järn, är den under nuvarande förhållanden icke lämplig att direkt användas vid hyttdrift.
För att en järnmalm med så låg järnhalt som omkring 30 % Fe skall vara användbar
fordras dock, att dess övriga beståndsdelar äro så beskaffade, att man vid blandning med
mera högprocentiga malmer skall kunna erhålla en slagg av lämplig sammansättning.
Den del av malmens beståndsdelar, som icke utreduceras vid den metallurgiska
processen i masugnen eller avgår med masugnsgasen i form av flyktiga föreningar såsom
kolsyra, svaveldioxid, vatten etc., skall bilda masugnsslaggen och måste vid de
förhållanden, som äro rådande i masugnsstället, vara smältbar, emedan eljest någon
tackjärnstillverkning i masugnen icke är möjlig. För att få en lättsmält slagg måste man därför
ofta göra vissa tillsatser till malmerna, vanligen av kalksten eller kvarts. Är då en
lågprocentig malms sammansättning sådan, att malmen kan helt eller delvis ersätta någon
av dessa beskickningsmedel, kan detta berättiga, att en dylik malm i viss utsträckning
användes i blandning med andra högprocentiga malmer.
Förutom de egentliga järnmalmerna hava även vissa järnhaltiga avfallsprodukter
från andra tillverkningsområden fått användning som råmaterial vid masugnsdrift.
För några av de viktigaste av dessa produkter skall längre fram redogöras.
Järnmalmer i egentlig mening bestå av antingen järnoxider, järnkarbonater eller
järnhydrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
