Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Malmernas brikettering, agglomerering och sintring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 489. Anläggning för agglomerering av järnmalmslig.
Aggloinereringsmetoder. För agglomerering användas alltid rullugnar av den
ut-föringsform, som förekommer vid cementindustrien, och produkten är mycket lik den,
som erhålles vid sintring, dock erhålles materialet i form av bollar eller oregelbundna
mera fasta kroppar, under det att det vid sintring erhålles i rusform.
Fig. 489 visar en anordning för agglomerering av slig medelst rullugn. Från en
behållare a vid sidan av skorstenen föres råmaterialet medelst en skakanordning in i själva
ugnen b, som har en lutning av
c:a 6° och är infodrad med
eldfast material. Denna ugn, som
sakta roterar, kan vara av
mycket stora dimensioner, t. ex.
med en inre diameter av 3,6
meter och en längd av ända till
100 meter. Bränslet, som i detta
fall utgöres av kolpulver,
kommer från behållaren d och
inblåses i ugnen, där det vid sin
förbränning alstrar en hög
temperatur. Sligen, som på sin väg
genom ugnen möter de varma
rökgaserna, upphettas av dessa mer och mer, tills den i förbränningsrummet uppnår
sintringsvärme, då de flyktiga föroreningarna bortgå och agglomerering inträder.
Materialet faller sedan genom en vertikal kanal ned i avkylningstrumman C, som likaledes
sakta roterar, och mötes där av förbränningsluften, som avkyler agglomeratet,
samtidigt som den själv uppvärmes. Här sker även malmens uppoxidation, om dess
sammansättning så medgiver.
Som bränsle kan förutom kolpulver även användas tjärolja, generatorgas eller
mas-ugnsgas. En så hög temperatur måste hållas i agglomereringszonen, att malmkornen
sam-manbaka sig till ett agglomerat. Denna temperatur är olika för olika material. Emedan
svårreducibla järnsilikater bildas, om sintringen drives så långt, att massan blir
halvsmält, måste man akta sig för att få för hög temperatur i ugnen.
I
Siutringsmetoder. Dessa metoder kännetecknas därav, att det för processen
nödvändiga bränslet blandas tillsammans med det material, som skall sintras. Det
vanligaste materialet vid sintring utgöres av slig, men även en sintring av gasled ningsmull,
glödspån och kisbränder förekommer. Bränslet utgöres nästan uteslutande av
träkols-stybb eller koksstybb, som i särskilda blandare omsorgsfullt blandas in i
sintrings-materialet. Den för förbränning erforderliga luften kan tillföras massan antingen
genom tryck eller genom sugning. För att massan skall kunna genomsläppa luften
måste den hava en viss porositet, vilket åstadkommes genom att den bibringas en viss
fuktighetsgrad, varierande allt efter det material, som skall sintras.
Huntingto n-H eberleins sintringsmetod. Vid denna metod
användes en oval sintringspanna, som till formen liknar en bessemerkonverter, och som
liksom denna är upphängd på tappar. Nedtill i pannan, som vanligen rymmer 10 m3,
införes luften i en blästerlåda, som är täckt av en med ett större antal hål försedd plåt,
vilken samtidigt utgör botten i pannan. Genom hålen pressas luften, som har ett tryck
av c:a 500 mm vattenpelare, upp genom sintringsmassan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
