Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Malmernas brikettering, agglomerering och sintring - Träkolstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. TRÄKOLSTILLVERKNING.
515
som täcker sintringsmassan, att på en gång tända över hela pannans yta. Sedan man
efter 5 å 10 minuter erhållit fullständig tändning, avlägsnas tändapparaten och
förbränningen underhålles nu enbart medelst det i massan inblandade bränslet. När massan
är färdigsintrad, svänges pannan upp och ned. varvid massan störtar ned på ett galler,
där den sönderslås i mindre stycken. Härifrån får den falla ned på ett annat tätare
galler, genom vilket grus och mull frånskiljas.
)
TRÄ KOLS TILL VERK NING.
Träkol erhålles genom att ved underkastas torrdestillation, d. v. s. att ved upphettas
i slutet rum till över sönderdelningstemperaturen.
Sker upphettningen mycket långsamt, kan en kolning av veden äga rum vid fullt
lufttillträde redan vid 130° utan att antändning sker. Önskar man på kort tid förkola
ved, bör dock temperaturen vara minst 270°. Om ved upphettas utan lufttillträde,
bortgår först hygroskopiskt bundet vatten. Då veden blivit fullt torr, inträder en
sönder-delning av den organiska substansen, varvid bildas vatten, ättiksyra, träsprit och tjära
samt okondenserbara gaser, såsom CO2, CO, CH4, etc. Återstoden, som benämnes träkol,
utgöres till största delen av rent kol.
Träkolets sammansättning beror huvudsakligen av den temperatur, vid vilken
kolningen försiggått, så att ju högre temperaturen varit, desto högre är kolhalten.
Som ett medeltal kan följande analys angivas: C = 88,7 %; H2 = 2,61 %; N2 = 0,15 %;
O2 = 6,20 %; aska = 2,34 %.
Goda träkol skola tydligt visa vedens struktur, hava glänsande svart färg, vara
fasta, sota föga, avgiva metallisk klang, då de slås mot ett hårt föremål, samt, om de
upphettas under lufttillträde, förbrinna utan lysande låga och rök. Träkolen hava efter
kolningen stor benägenhet att upptaga fuktighet ur luften, så att de i allmänhet erhålla
en vattenhalt av 5 å 10 %. Vikten av en hektoliter lufttorra kol av tallved uppgår till
c:a 14,5 kg, av granved till c:a 13 kg och av björkved till c:a 17 kg. Äro kolen tyngre,
angiver detta en större vattenhalt.
Den äldsta metoden att tillverka träkol torde hava varit kolning i grop. Denna metod
bibehöll sig länge på många ställen i vårt land, särskilt i Värmland, Västergötland och
Bohuslän. I detta sistnämnda landskap ägde kolning i grop rum så sent som åren 1918—
1919. Metodens utförande tillgår sålunda. Man gräver en grop med lodräta sidor en till
två meter djup. I denna grop, som är rund eller kvadratisk med 1—1,5 meters sida,
nedkastas på bottnen ved eller halm, som antändes. När brasan tagit sig, påkastas mera
ved, och så fortgår det undan för undan med iakttagande av, att elden alltid hålles
omedelbart under översta vedlagret. Då detta nått marknivån, upplägges över kolgropen en
vedhög, och när elden bryter fram ur denna, täckes veden med grästorv, som pålägges
med grässidan nedåt, eller med granris, och slutligen täckes alltsammans med ett
jordlager, som tillstampas. Kolningen försiggår då inuti gropen på ett par timmar, och
följande dag, då kolen svalnat, sker utrivningen. De erhållna kolen skola vara av god
beskaffenhet.
Milkolning. En kolmila består av en, på en avröjd och iordningställd plats,
milbottnen, upplagd vedmassa, vilken täckts med en blandning av kolstybb, sand och jord,
stybben. Den senare är avsedd att under kolningen hindra luftens fria tillträde till veden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
