Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Träkolstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Ugnskolniug. För att vid kolningen kunna tillvarataga biprodukterna, vilket icke
sker vid kolning i mila, har man infört ugnskolning. De första kolugnarna i vårt land
voro huvudsakligen avsedda för utvinnande av tjära ur törved. De voro av cylindrisk
form samt försedda med valv. Ugnen uppvärmdes utifrån medelst rökgaserna från en
utanför ugnen placerad eldstad och destillationsprodukterna uttogos i ugnsbottnen. Den
s. k. Funckska ugnen, vilken är den äldsta svenska kolugn, vi äga närmare
kännedom om, omnämnes i litteraturen år 1748. Den skiljer sig från sina föregångare
huvudsakligen genom att den hade rektangulär
bottenyta samt plana sidoväggar. Vanligen
sammanbyggdes flera ugnar.
Vid Ankarsrum byggdes på 1780-talet en
kolugn, bestående av ett större kolningsrum, vilket
nedtill var försett med draghål, genom vilka luften
tillfördes ugnen. Kolningsveden inlades i ugnen
och de färdiga kolen uttogos ur densamma genom
i ugnsgavlarna anbragta öppningar, vilka under
kolningen voro tillslutna. Kolningsförloppet var
detsamma, som i en vanlig mila, i det att
draghålen motsvarade milans fotrymningar och
öppningar i valvet, vilka kunde tillstängas,
motsvarade det i liggmilans tak upptagna diket.
Tjär-utbytet blev ringa och fördelen framför en vanlig
mila obetydlig.
På 1820-talet uppfördes vid Brevens bruk
en kolningsugn av ny typ, den s. k.
Schwartz-ska ugnen. Vid denna ugn skedde ingen direkt
tillförsel av luft till ugnsrummet, utan kolens
uppvärmning åstadkoms genom att i ugnsrummet
inleddes rökgaserna från särskilda utanför detsamma
befintliga eldstäder. Ugnar, som konstruerats enligt
denna princip, kallas ugnar med direkt uppvärmning.
De äro mycket enkla i konstruktionen, men hava
den olägenheten, att man icke kan förhindra, att en
viss mängd luft medföljer rökgaserna in i ugnen,
vilket förorsakar minskat utbyte särskilt av lätt
oxider-bara produkter såsom metylalkohol och vissa oljor.
En annan olägenhet är, att sot medföljer gasen och blandas med tjäran, som blir mörk.
Fig. 498 visar en senare form av Schwartz’ ugn, den Ottelinska ugnen, där
rökgaserna från den under ugnen belägna eldstaden på fem olika ställen inledas i
ugnsrummet, passera upp genom vedmassan och slutligen bortledas genom tvenne vid ugnens
gavlar befintliga skorstenar. I gavlarna äro dörrar anbragta, genom vilka veden införes i
ugnen samt de färdiga kolen uttagas ur densamma.
Den Ljungbergska ugnen, som uppfördes vid Domnarvets järnverk på
1890-talet, och som utgöres av flera sammanbyggda Schwartzska ugnar, var från början
avsedd att kunna drivas kontinuerligt, men på grund av minskat utbyte av biprodukter
och lägre produktion samt explosionsfara har man övergått till att kola varje rum
Fig. 498. Ottelins kolugn.
oberoende av de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
