Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Blåsmaskiner - Gasgeneratorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. GASGENERATORER.
533
verkande fyrtakts tandemmaskiner, vilka utföras i mycket stora enheter; sålunda har en
tandemmaskin på 2 000 hkr fått en vidsträckt utbredning.
På senare tid hava även högtrycksfläktar, turboblåsmaskiner, fått en viss
användning för alstrande av den för masugnarna erforderliga blästern. I Sverige hava dylika
fläktar, zetajläktar, varav fig. 520 visar en genomskärning, blivit installerade vid flera
masugnar. En annan fläkttyp, som även kommit till användning, är Jaegerjläkten, där luften
infångas medelst tvenne roterande vingar i överensstämmelse med arbetssättet vid en
Roots biåsmaskin.
’Gasgeneratorer.
Användningen av gasformigt bränsle är urgammal, i det att man i de trakter, där
naturlig gas förekommer, redan tidigt förstod att nyttiggöra sig densamma för
uppvärmning. Sålunda skall man i Kina för flera tusen år sedan hava använt ur jorden strömmande
brännbara gaser t. ex. vid saltsjuderier.
Vid de gamla masugnarna med öppet uppsättningsmål brukade man ofta uppe på
masugnskransen anbringa gjutformar, vilka torkades med tillhjälp av det värme, som
utvecklades av den utströmmande, brinnande masugnsgasen, och redan år 1778 ledde
man den varma masugnsgasen genom plåtrör till gjuterierna, där den användes till
torkning av formarna.
I större omfattning förstod Aubertot att vid sina järnverk i Vierzon i Frankrike
utnyttja masugnsgasen, i det att han år 1811 använde den vid brännstålstillverkning
samt sedermera även vid bränning av kalk och tegel. Ugnarna, som voro försedda med
skorsten, placerades i jämnhöjd med och intill masugnskransen, så att den brinnande
gasen genom en med spjäll försedd fyrkantig öppning direkt kunde tillföras ugnarna.
Av vikt var, att tillförseln av gasen reglerades så, att ej för mycket kall luft insögs. Oaktat
man även använde gasen i flamugn och hade klart för sig, att den stora värmemängd,
som erhölls, endast till en mindre del härrörde från gasens fria värme, utan huvudsakligen
alstrades vid förbränning av de i masugnsgasen varande, brännbara gaserna, väckte
dock denna viktiga upptäckt endast ringa uppmärksamhet och ledde ej till någon
efterföljd.
Fabeb du Faur, teknisk ledare vid järnverket i Wasseralfingen i Württemberg,
tillkommer äran av att hava återupptagit samt till en tillfredsställande lösning bragt frågan
om masugnsgasens utnyttjande, i det han var den förste, som från masugnen genom
rörledningar bortledde oförbränd, längre ned i masugnen uttagen gas, vilken sedan
förbrändes på annat håll. Faber du Faur använde masugnsgasen dels vid förvärmning av
masugnsblästern, dels för torkningsändamål, för eldning av ångpannor, puddelugnar etc.
De fördelar, som eldning med masugnsgas medförde, gjorde, att man även där
mas-ugnsgas ej stod till förfogande eller kunde erhållas i tillräcklig mängd på olika sätt sökte
framställa brännbara gaser i s. k. gasgeneratorer. Faber du Faur själv föreslog år 1840
uppförandet av en masugn, där någon beskickning med malm ej skulle äga rum, utan där
gas skulle produceras av mindervärdiga stenkol eller torv, och det synes även, som om
gas framställts på dylikt sätt vid Wasseralfingen. På flera håll gjordes sedermera försök
i den antydda riktningen, särskilt sedan man erfarit, att det lyckats Faber du Faur
att i viss utsträckning använda gaseldning med masugnsgas även för metallurgiska
ändamål.
Den första verkliga gasgeneratorn torde hava konstruerats av österrikaren L.
Bi-schof år 1839 och kommit till användning vid Lauchhammer med torv som bränsle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
