Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Gasgeneratorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Konstruktionen framgår av fig. 521. Generatorn användes för framställning av gas till
en puddelugn. Förbränningsluften till generatorn (primärluften) tillfördes med naturligt
drag, och luften för den bildade gasens förbränning {sekundärluften) var förvärmd. Vid
förbränningen erhölls klar låga och hög värme, och såväl puddling som även vällning
gick väl och lätt för sig.
Andra, som vid denna tid med framgång införde bränngastillverkning, voro K. v.
ScHEUOHENSTUEL vid St. Stefan i Steiermark samt L. Eck vid Königshütte i Schlesien.
Man lade särskilt an på att utnyttja mindervärdiga bränslen i generatorerna; sålunda
användes förutom torv även ved samt koks och träkolsstybb. Den förste, som tillfört
vattenånga till primärblästern vid gasgenerering, var fransmannen J. Ebelman. Den
bildade gasens temperatur blir genom tillsats av vattenånga betydligt nedsatt, men å
andra sidan blir dess värmevärde avsevärt förhöjt.
Fördelarna med gaseldning i förhållande till förbränning direkt på rost ligga däri,
att man lättare och med mindre luftöverskott kan erhålla en fullständig förbränning,
varjämte vid gaseldning en betydligt högre
förbrännings-temperatur kan uppnås. Detta senare förhållande är för
många metallurgiska processer av största betydelse. Genom
förvärmning av förbränningsluften eller gasen eller också
av båda kan förbränningstemperaturen ytterligare höjas,
vilket är av stor vikt därför, att det sålunda blir möjligt,
att även för ändamål, för vilka hög förbränningstemperatur
erfordras, kunna använda mindervärdiga bränslen. Vidare
kan eldningen med gas lättare övervakas och regleras än
eldning direkt på rost. Det var särskilt detta senare
förhållande som gjorde, att gaseldningen redan under den första
tiden efter dess införande i tekniken vann stor
utbredning.
En gasgenerator är invändigt vanligen utförd såsom ett
schakt, i vilket ovanifrån bränsle påfylles. Förbränningen
skall alltid vara ofullständig och kan ske antingen med
användning av rost eller utan rost. Den bildade gasen bortledes upptill i schaktet.
Uppsättning smålet, genom vilket bränslet tillföres generatorn, bör vara försett med tvenne
lock eller spjäll, till förhindrande av att vid påfyllningen av bränsle antingen gas rusar
ut genom uppsättningsmålet och går förlorad eller att luft insuges i generatorn och
förbränner en del av gasen. I senare fallet kunna stundom kraftiga explosioner inträffa,
som kunna åstadkomma stor skadegörelse.
Som generatorbränsle komma ved, torv, brunkol, stenkol, antracit och koks i
betraktande. Den höjd, som bränslet bör intaga i gasgeneratorn, är för erhållande av en
god gas av stor betydelse. Vid lättförbränt och finstyckigt bränsle kan höjden utan
olägenhet få vara relativt liten, vid svårförbränt och storstyckigt bränsle måste man
däremot se till, att bränslelagret blir tillräckligt högt, ty eljest får man en gas med mycket
lågt värmevärde. I detta avseende har också drivningen en ej ringa betydelse, i det att
ju större drivningen är, desto högre bör bränslelagret vara.
När uppsättningen skett, och bränslet kommit ned i generatorn, sker först en
upphettning av detsamma, varvid medföljande fuktighet samt lättflyktiga beståndsdelar
utdrivas; ju längre ned i generatorn bränslet sjunker, desto högre blir dess temperatur,
varigenom en allt kraftigare skeende utdrivning av gasen äger rum, tills slutligen endast
Fig. 521. Bischofs
gasgenerator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
