Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Gasgeneratorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. GASGENERATORER.
535
rent kol jämte bränslets halt av oorganiska ämnen återstår. Ännu längre ner i
gasgeneratorn försiggår själva förbränningen, varvid den tillförda luftens syre förenar sig med
kolet och bildar koloxid CO och kolsyra CO2. När dessa gaser sedan pressas upp genom
det glödande kokslagret, reagerar kolet under inverkan av den rådande höga
temperaturen med kolsyran, vilken reduceras till koloxid (CO2 + C = 2 CO). För att denna
reaktion skall bliva så fullständig som möjligt, är det nödvändigt, att gasens olika partiklar
komma i intim beröring med de glödande kolstyckena, samt att tiden härför ej blir alltför
kort. Det är därför av vikt, att bränslelagrets höjd ej är för liten, emedan gasens halt
av CO2 eljest blir för hög. Gasens värmevärde betingas huvudsakligen av dess halt av
koloxid, som vid sin förbränning till kolsyra (2 CO + O2 = 2 CO2) alstrar värme; det
kol, som finnes i kolsyran, är redan fullt förbränt och kan ej ytterligare utveckla något
värme.
Vid användning av stenkol såsom bränsle är det vanligt, att man uppblandar
bläster-luften med en viss kvantitet vattenånga. Fördelen med detta förfaringssätt ligger dels
däri, att temperaturen i generatorn nedsättes, dels däri, att gasens värmevärde höjes.
När den med luften inströmmande ångan passerar förbränningszonen i generatorn,
sönderdelas den till följd av den därstädes rådande höga temperaturen i sina beståndsdelar,
syre och väte, varvid syret förenar sig med kol och vätet blir fritt. De reaktioner, som
härvid äga rum, erfordra tillförsel av värme. Huruvida syret vid sin förening med kol
bildar koloxid eller kolsyra, är beroende på den rådande temperaturen. Sålunda bildas
koloxid vid en temperatur av 1 100° och däröver, mellan 500° och 1 100° uppstår en
blandning av koloxid och kolsyra, och under 500° bildas endast kolsyra. När koloxid bildas
enligt formeln H2O + C = H2 + CO kräves, att en värmemängd av c:a 2 360 kal. per
1 kg C tillföres, och bildas kolsyra enligt formeln 2 H2O + C = 2 H2 + CO2, fordras en
tillförsel av c:a 1 587 kal.
Den temperatursänkning, som sålunda äger rum i förbränningszonen, är av stor
betydelse, ty det blir härigenom möjligt att hålla temperaturen nere under den
temperatur, vid vilken den kolen medföljande askan smälter. Ångtillförseln verkar således, att
bildningen av mer eller mindre stora rusor av slagg förhindras, vilkas avlägsnande alltid
skulle medföra ökat arbete samt förlust av kol. Såsom nämnts har tillförseln av ånga
medfört en ökning av gasens halt av bundet värme genom det fria väte, som tillförts
densamma. Detta tillskott i värmevärde har visserligen medfört en sänkning av gasens
temperatur, men denna förlust av fritt värme motväges tillfullo av de fördelar, som
vunnits genom att gasens halt av bundet värme ökats. En ytterligare fördel ernås vid
användningen av ånga i generatorn därigenom, att en del av det syre, som fordras för
förbränningen i generatorn, tillförts utan att detta syre behövt släpa med sig den stora
kvantitet kväve, som skulle hava innehållits i en motsvarande mängd luft, och som
genom sin närvaro vid gasens förbränning givetvis skulle hava förorsakat värmeförluster.
Man bör dock i vanliga fall icke tillsätta för mycket ånga, emedan det då lätt kan
hända, att ej all ånga sönderdelas, utan att en del går genom kollagret osönderdelad och
således ökar gasens fuktighetshalt och därmed nedsätter dess värde. En allt för stor
tillsats av ånga kunde till och med åstadkomma en så stor avkylning av generatorn, att
den slocknade. Vanligtvis tillföres ej mer än 20 å 25 kg ånga per 100 kg stenkol.
Vid vissa slag av gasgeneratorer tillför man dock med avsikt en större kvantitet
ånga. Så förfares t. ex. vid framställning av s. k. Mondgas, varvid man lägger an på att
såsom biprodukter utvinna så stor del som möjligt av tjäran jämte det i bränslet
befintliga kvävet, vilket erhålles i form av ammoniak. Under det att man i en koksugn ur ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
