Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Gasgeneratorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. GASGENERATORER.
545
övergick man på sina håll till »ytkondensatorer» av olika konstruktion, av vilka den bästa
var den av Wiman konstruerade (fig. 540). Vid användandet av »ytkondensatorer» kunde
väl kyl vattnet utan olägenhet utsläppas i sjöar och vattendrag, dock förorsakades alltid
svårigheter och kostnader av att stora kvantiteter kondensationsprodukter ofta måste
köras långt in i skogarna för att där tömmas i från vattendragen avlägsna grusgropar.
Man sökte också torka veden för att slippa ifrån kondenseringen, men någon lämplig
torkningsmetod kunde man icke utfinna. Under 1870- och 80-talen vunno stora
generatorer med kondensor allt mera insteg vid industriella verk, tills dess E. G: son
Odel-stierna år 1889 i Jernkontorets Annaler redogjorde för vissa erfarenheter, som vunnits
vid Årnäs glasbruk. Där hade nämligen använts små torvgeneratorer utan kondensering
av gasen, men år 1886 anlagts stora generatorer med kondensering. Det hade visat sig,
att vid eldning med lufttorkad torv bränsleåtgången vid användning av de stora
generatorerna blev dubbelt så stor,
som när de små generatorerna
utan gaskondensering användes.
De vid Årnäs gjorda
erfarenheterna, som snart
bekräftades även från annat håll,
rubbade starkt tilltron till
nyttan av kondenseringen, och
Odelstierna framhöll kraftigt
den stora betydelsen ur
värmeteknisk synpunkt av gasens halt
av tjärämnen. Förut hade man
ansett, att en långsam drivning
av generatorerna var
fördelaktig, och härav hade man
föranletts att bygga stora generatorer. Man började emellertid komma till insikt om,
att denna långsamma drivning ej var nödvändig, utan att bättre resultat kunde
erhållas, om drivningen avsevärt höjdes, dock ej över vissa gränser. Emellertid
hade vid denna tidpunkt, början av 1890-talet, stenkol börjat att allt mer och mer
uttränga ved som generatorbränsle. Med dåvarande låga stenkolspriser och de ökade
priserna på vedmarknaden, där bruken hade att konkurrera med cellulosafabrikerna,
blev det nämligen billigare och fordrade mindre arbete att framställa gas av stenkol än
av ved. De få bruk, som av kvalitetshänsyn eller av andra orsaker fortfarande använde
sig av ved för gasgenereringen, övergåvo de stora gasgeneratorerna med kondensering
och övergingo till relativt små generatorer, där gasen jämte bildade tjärångor direkt
insläpptes i ugnarna.
Att det var möjligt att nu kunna erhålla tillräckligt hög temperatur i ugnarna med
okondenserad vedgas berodde därpå, att vedgaseldning, där det var fråga om högre
temperaturer, endast användes vid regenerativa ugnar, särskilt martinugnar, och att dessa
regenerativa ugnar nu voro betydligt bättre konstruerade än de varit t. ex. på Lundins tid.
Under det att vedgaseldning sålunda under en längre tid spelade en obetydlig roll,
blev den under världskriget i följd av svårigheten att anskaffa stenkol och de orimligt
höga priser, som begärdes för sådana, ånyo högst aktuell. Då hade man givetvis ej tid
till att anställa vidlyftiga försök och utredningar eller vidtaga större ombyggnader, det
måste handlas snabbt, och frågan gällde, om man i martinverkens för stenkol avsedda
35—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
Fig. 540. Gasgenerator med Wimans kondensor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
