Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Järnets första framträdande i historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
förmedlare mellan Indien och Västern och deras svärd, som väl huvudsakligen voro
tillverkade av indiskt stål, voro tidigt vida berömda.
A r i e r n a. Hos arierna, till vilken folkstam även germanerna höra, var, enligt
Beck, konsten att framställa järn urgammal. I indiernas, det äldsta ariska folkslaget,
heliga Rigvedasånger, vilka författades omkring 1 500 år f. Kr., omnämnas guld, silver,
koppar och järn.
Ur sanskritordet »ayas», som betyder lysande, glänsande, hava sannolikt alla ariska
benämningar på järn framkommit, såsom isen, eisen, iron, hierro, ferro, ferrum m. fl.
Men icke blott ordet järn leder sitt ursprung från ayas, som i latinet har formen aes, utan
även orden erz, ehern, eren, m. fl., vilka dels beteckna samma sak, som det svenska
ordet »malm», men i många språk även innesluta bibetydelsen »bron-0*. Det latinska
aes betyder egentligen metall, vilken som helst.
Då arierna uttågade från sin hembygd på Himalayas sluttningar för att söka sig
nya boplatser och drogo västerut, nedsatte sig några av deras stammar vid Kaspiska
havets södra strand, dit de medförde kunskapen om att tillverka och behandla järn.
Från dessa folk, som i gamla tiden kallades kabyler, erhöllo omkringboende folkslag,
såsom israeliterna och till och med egyptierna, en del av sitt behov av järn fyllt, liksom
även i en senare tid grekerna och romarna, vilka högt skattade kabylernas stål.
Perserna. En urgammal tillverkning av järn förekom, enligt Beck, även i
Persien. I persernas heliga skrifter, Zend-avesta, omtalas tillverkning av järn i
smältugn och verkstäder, och de persiska vapensmederna stodo högt i anseende.
De Turanska folken, till vilka räknas tunguser, kalmucker, turkmener,
tatarer, kirgiser, turkar, osmaner, finnar, magyarer m. fl., torde hava haft sitt
ursprungliga hemvist i det järnrika Altais bergdalar, varifrån de utvandrat till vitt skilda trakter.
Enligt Beck hava de från detta sitt första hem medfört konsten att framställa järn. Dessa
folk, av vilkas gudar smideskonstens voro de förnämsta, utmärka sig ännu i vår tid för
sin skicklighet att konstfullt bearbeta metaller.
Kineserna. Enligt traditionen uppfanns järnet av kejsar Fo-Hi, som levde
samtidigt med den i l:a Mosebok omtalade Tubalkain. Omkring 2 000 år f. Kr. skall
en kejsare Yao hava erhållit järn i tribut från Miao-tsi, de urgamla inbyggarna i
Tibet.
Emellertid äro dessa kinesiska uppgifter mycket osäkra. Alla större uppfinningar
tillskriva kineserna någon viss kejsare och uppgiva även visst år av hans regeringstid
härför, men detta sker knappast med mera grund, än när grekerna tillskrevo sina gudar
dylika uppfinningar. Trovärdiga uppgifter från det gamla Kina torde ej sträcka sig
längre tillbaka i tiden än till c:a 720 år f. Kr. Det är den store lagstiftaren Confusius,
född år 550 f. Kr., som man har att tacka för de säkra underrättelserna från denna tid, i
det att han var den, som först samlade de gamla historiska skrifterna.
Japanerna. I Japan har också järntillverkningen mycket gamla anor, och
antagligt är, att dessa kunna räknas ända tillbaka till den tid, då kineserna först började
invandra i landet, nämligen år 1240 f. Kr.
Av det mycket omfångsrika material, som av Beck och hans meningsfränder
hop-bragts, hava de dragit den slutsatsen, att järnet av människosläktet tagits i bruk minst
3 000 år f. Kr. Riktigheten av denna slutsats bestrides dock av en grupp arkeologer, som
ej velat medgiva, att järnet varit i något allmännare bruk före det femtonde århundradet
f. Kr. Som denna meningsriktnings förnämsta representant har den svenske professorn
Oscar Montelius framträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
