Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLDRE DIREKTA METODER FÖR JÄRNFRAMSTÄLLNING.
565
glödande kol, vilka fullständigt täcktes med ett lager friska kol, varefter blästern
pådrogs. Den vid föregående smältning erhållna smältan, som fastvällts vid en järnstång,
upphettades nu först i och för utsmidning. Därvid hölls den i glöden, dock, till förhindrande
av allt för stor avbränna, något över forman, så att den ej skulle direkt träffas av blästern.
Det tog en tid av 20 till 25 minuter, innan smältan blivit tillräckligt varm för den
efterföljande utsmidningen, vilken vanligtvis tog en tid av c:a 2 timmar. Under smältans
värmning i ugnen hade som en inledning till den följande processen ugnen beskickats
med något rostad malm samt slagg och stybb, och efter U/2 timme öppnades slagghålet för
första gången, varvid slaggen, som var mycket tunn, fick rinna ut i en särskilt härför
avsedd grop. En del av denna slagg kom sedan till användning vid smältprocessen.
Samtidigt med slaggtappningen påsattes hälften av den för denna smälta kvarvarande
malmen och en kort stund därefter den andra hälften, under det att erforderligt kol undan
för undan påfylldes. Så småningom blev malmen reducerad och järnet, som blivit mjukt
och degigt samt delvis smält, sjönk ned under forman och bildade en smälta. Allt
emellanåt påkastade man slagg för att påskynda processen samt skydda järnet och, när
smältan samlat sig, ytterligare U/2 kg hammarslagg och pulveriserad malm.
Hela processen, innefattande röstningen samt beredande av de fem smältorna,
tog en tid av 24 timmar i anspråk och erfordrade en arbetsstyrka av fyra man, som
arbetade sju dagar i veckan. Arbetet pågick emellertid endast under sju av årets månader.
Produktionen från en ugn var 26 ton per år och utbytet av smidesjärn utgjorde c:a 38 %
av malmen, under det att kolförbrukningen uppgick till den oerhörda siffran av c:a
880 % av järnet. Det erhållna järnet var av en mycket god kvalitet, det var segt och
tänjbart utan att dock vara så smidbart som det svenska järnet.
Katalansmide. I Spanien har järnframställningen gamla anor, och dess stål var
tidigt vida berömt. Så t. ex. införde romarna efter de puniska krigen spanska svärd,
vilkas överlägsna egenskaper de därunder hade lärt sig känna. Särskilt i de baskiska
provinserna och Katalonien har en egenartad järnframställningsmetod utbildats, vilken
i sina huvudprinciper bibehållit sig ända till mitten av 1800-talet. Visserligen har liksom
annorstädes en utveckling ägt rum, i det att ugnarna, vilka i äldre tider voro relativt små
och drivna medelst handbälgar, sedermera, då man lärt sig att utnyttja vattenkraft för
bälgarnas drivande, kunde byggas betydligt större med smältor upp till 150 kg. Likaså
har också ugnarnas form varit högst varierande, såsom fyrkantig, rund, åttkantig, elliptisk
m. m., men med alla dessa förändringar har dock det väsentliga i själva metoden
bibehållits. Denna metod, som erhållit namnet katalansmide, torde i sin slutliga utformning
kunna betecknas såsom den mest fullkomnade av de äldre metoderna för direkt
tillverkning av smidbart järn.
Den malm, som användes vid detta smide, utgjordes huvudsakligen av ytterst
lättreducerade och tämligen järnrika bruna hematiter, vilka uppsattes direkt. Förutom
dessa malmer kommo även järnspater samt hårda, bruna och röda hematiter till
användning, men i dylikt fall lät man malmen först vittra i luften, varefter den rostades i
särskilda stora ugnar.
Själva smältugnen brukade i senare tider vanligen byggas intill smedjans vägg,
från vilken den skildes endast av en tunn tegelmur. Fig. 562 visar en dylik ugn med
fyrkantig härd. Arbetssidan var byggd lodrät och bildad av två kraftiga, fyrkantiga
järnstänger, som voro nedslagna i marken och räckte c:a x/2 m däröver samt en över dessa
järnstänger vilande horisontal järnbalk, »bygeln», som tjänade som stöd för spettet vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
